Elefantjakten

Vi var bara tvungna att visa dessa bilder från helgen och för att återknyta till föregående inlägg.

Vi har tidigare nämnt Davids stora kärlek till Babar. Och för att göra vår son ännu lyckligare tänkte vi bl a ge honom en stor gosedjursbabar i juklapp.

Vi har nu under ett par veckors tid varit på babarjakt i storformat men har dessvärre inte haft någon vidare framgång. Den enda jaktlycka var Babar som plastleksaksfigur i olika kombinationer, vilket fick duga...

... men det visade sig fungera rätt bra ändå...


David, stark som en björn... eller elefant, var snabbt framme och tog emot sin gåva och bar lika fort iväg med den. Han var så lycklig. Nästan i klass med pälsmössan.

Jag och Niclas var rätt övertygade om att denna fascination för Babar skulle vara övergående, men vi ser ingen förändring i sikte.
Vi ser bara hur vår lägenhet fylls och snart överdimensioneras av elefanter. Och jakten fortsätter...

Hur som helst så känns Babar rätt harmlös och ofarlig, så vi ska inte klaga.


Igår fick vi besök av Niclas fd kollega, Anders, som skulle jobba i Paris under ett par dagar. Alltid trevligt med besök och Anders var klok nog att stanna över natten innan han drog vidare idag på förmiddagen.

Idag har vi ägnat en stor del av dagen med att tvätta, plocka och packa. David älskar att sortera och pyssla. Men efter en stund blev det lite för enformigt och tradigt så då fick vi pausa och ge oss ut i grådasket.

Imorgon blir det skojsigare. Då gör vi en avstickare i packningen och går på julfirande med lunch i svenska kyrkan. Det är anordnat just för vår gemenskap. Så då får David också möjlighet att säga God jul till sina kompisar. Och jag lika så.