De var så gulliga och bjöd över oss på middag när vi letade lägenhet i Paris första vändan i februari tidigare i år och vi har inte förrän nu haft möjlighet att bjuda igen.
Ron är VÄLDIGT barnkär och David njöt av uppmärksamheten.
De två busade så mycket att jag inte vet vem som var tröttast när de skildes åt för ett par timmar sedan.
Deras egna barn, två flickor, har sedan en tid tillbaka flyttat hemifrån och går nu på college och jobbar i USA.
Laureen fyllde i den numera obligatoriska gästboken som också blir ett fantastiskt och avslöjande tidsdokument från tiden här i Paris.
Nu börjar i övrigt nedräkningen, men först efter morgondagen, då vi ska fira något alldeles särskilt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar