"UFO"

Idag har David och jag haft besök av en supersöt 4,5 månaders bebis med mamma. Nya bekantskaper som vi träffat genom barngruppen. En svensk familj som lämnade Stockholm för Paris för ca 2 år sedan, och passande nog bosatta i närheten av oss. Toppen att få lite bra råd och idéer och samtidigt trevligt sällskap - nytta med nöje. Dessutom har vi genom dom blivit tipsade om en bra barnläkare som visade sig ha sin praktik just på vår gata, mitt emot oss.

I Paris finns inte direkt motsvarigheten till BVC så föräldrarna är ansvariga att på egen hand ordna med den medicinska uppföljningen och kontakten åt sitt barn. Detsamma gäller för oss vuxna, att skaffa en egen husläkare (sedan har vi ju som EU-medborgare rätt till akutvård - så det finns ingen anledning till oro).

Men igår kväll trodde jag att vi skulle få anledning att oroa oss. Jag och David höll just på med en av hans favoritsysselsättningar - dammsugning - när vi fick syn på något som satt på stuckaturen i taket. En inkräktare. Ca 2 cm lång. Inte en vanlig fluga eller skalbagge, inte en fjäril... utan... ja, vad var det för något?

Jag kände hur pulsen steg och såg framför mig ett skräckscenario med sanering och mardrömmen, ännu en flytt - var det verkligen en kackerlacka?!

Det var bara att rota fram stegen och dagstidningen och förbereda sig på närkamp. Jag har fått höra att man inte ska slå ihjäl kackerlackor för då kommer hans/hennes tusen kusiner på begravningen, men jag var tvungen att försöka identifiera den objudna gästen. Den lilla krabaten var inte särskilt snabb och jag fick in en bra smash. Inkräktaren föll död till marken.

Snabbt tog jag mig till datorn och surfade in på Anticimex hemsida för skadedjursbekämpning. Där fanns en länk som hette - vad har jag hittat för djur? Ganska snabbt, och till min stora lättnad, kunde jag konstatera att det tack och lov inte rörde sig om någon kackerlacka, eller för den delen kvarnmott, tjuvbagge, sågtandad plattmage, päls- eller fläskänger, kornvivel eller klädesmal heller. Men vad i hela friden var det för något?

Från ett kryp till ett annat...

David har kommit in i en ny fas som innebär att han söker närkontakt. Han klappar gärna andra på kinden eller kramas - det gäller såväl människor som leksaker och nallar. Är det ett tidigt tecken på empatiska egenskaper, kanske?

Så ikväll när han satt i badet, kramade han om var och en av sina plastleksaker och torkade med tvättsvampen sedan omsorgsfullt av deras tassar, öron, nos och rumpa.
David var mycket mån om sina badkompisar.




Detta var jag bara tvungen att dokumentera.

Strax efter att jag skulle föreviga detta ögonblick och dessutom mycket sympatiska drag föll David tillbaka till ett mer primitivt och för åldern kanske mer passande beteende.

Hoppas bara att han kommer kunna skilja på dessa två...