måndag 2 november 2009

Tårar av glädje, avsked & lycka!


Tack mormor och morfar för en fantastiskt härlig helg! Kom snart tillbaka.
Som alltid går tiden alldeles för fort när man träffas, men vi ses ju om ett par veckor då vi beträder svensk mark igen.
Det är särskilt roligt för oss att lära känna och uppleva Paris tillsammans med våra nära och kära. Ibland kommer utflykternas innehåll givetvis att upprepas för oss, men det finns så mycket att se att det behövs ett par besök för att riktigt kunna uppskatta det man gör eller ser. Och dessutom lär vi ju oss hur det fungerar och blir därefter förhoppningsvis bättre guider.
Tyvärr är det glest mellan restaurangbesöken, eftersom det oftast blir en tuff utmaning för oss småbarnsföräldrar och då är det ju väldigt välkommet med backup så förtäringen kan alterneras fler emellan.

Mormor med David på musée d'Orsay som ligger mitt emot Lovren på andra sidan Seine .
Det var lite tufft för mormor att hålla jämna steg med David som helst ville "pringa pringa". Men när hon lockade med lek och skumbad hemma så blev konsten helt plötsligt väldigt intressant. Mormor vet vad som fungerar efter sommarens barnpassningar.
Tänk vad mycket David får se under sina första år som han dessvärre inte kommer att ha något större minne av...
Men förhoppningsvis kommer alla upplevelser och möten med människor att lämna avtryck och positivt forma hans personlighet.



Stolt David med morfar i handen... eller jag menar, stolt morfar med David i handen... eller ja, både och givetvis...
Vädrets makter höll vad de lovade den här dagen när vi äntrade marknadsplatsen vid saint-Ouen. Morfar såg till att David fick springa av sig och bäst skedde det utanför butikerna och stånden. Annars hade besöket säkerligen slutat betydligt dyrare. (I övrigt kan tilläggas att den av oss fem som lyckades "sätta sina spår" bland försäljarna den dagen inte var den yngsta i sällskapet.)
Vi passade även på att avnjuta en lunch i höstsolen på området när vi insåg att den här aktiviteten skulle ta betydligt längre tid än planerat. Men det var bara skoj.



Vandring i gångarna på antikmarknaden. På området finns försäljning både utomhus och under tak. Det finns hur mycket som helst att titta på och för den delen att köpa, men det är rätt dyrt.
Marknaden är inte direkt känd för att fynda på och säljarna vet att ta betalt men man kan ju alltid bli inspirerad och kanske, kanske har man tur och hittar den där grejen som man alltid undrat hur man hittills klarat sig utan.
Men som sagt, man måste ta god tid på sig för det är STORT.
Gillar man inte gamla prylar finns det en massa nytillverkade saker som kläder, skor, div hantverk, musik mm till försäljning vid marknadens utkanter.
Något för alla alltså...


Lite shopping fanns också med på önskelistan så några timmar på Galeries Lafayette unnade mamma och jag oss medan grabbarna var barnvakt (tillika: titta på ligafotboll). Paris tillhör väl inte den billigaste av shoppingställen men det är ju alltid kul att titta och helt tomhänta kom vi ju ändå inte hem.
Förövrigt har det börjat beredas inför julen här och skyltningen är i full gång att färdigställas. Det kommer att bli riktigt pampigt!
Dags att fundera och fila på önskelistorna till Paristomten...



He-ja He-ja AIK! Äntligen!
Grattis till SM-guldet!
För 11 år sedan var jag på plats, denna gång följdes dramat via mobilen.
En särskilt varm hälsning till Davids morbröder som representerade familjen och tappert stöttade sitt lag genom att på plats se sina hjältar i "gnaget" spöa sk-ten ur fiskrensarna.










2 kommentarer:

  1. Hej David,
    Oj, vad kul vi hade !Men oj vad tiden gick fort.
    Längtar redan tillbaka till Paris.Du har blivit en stor liten kille.Trygg och glad, en riktig livsnjutare .Härligt att se hur fint Ni fått det med lägenheten och hur bra Ni verka ha det i övrigt.Känner mig verkligen stolt över Er alla tre !
    Sedan blev AIK svenska mästare i fotboll!
    Ibland är livet både rättvist och skönt.
    Ser fram mot att se Dig snart igen.
    Hälsa mamma och pappa och tacka för en underbar
    sammvaro hos Er i Paris
    Kram
    Morfar
    Mormor hälsar

    SvaraRadera
  2. Oj, så många superlativ på samma gång. Men visst är det skönt att saker börjar falla på plats och att vi har möjlighet i stor utsträckning att njuta av tiden här.
    Känslan är ömsesidig, alltid svårt med avsked. Skönt att det inte är så långt till dess vi ses igen. Sen är ni ju alltid välkomna till Paris.
    David har undrat idag var momma & mompa tog vägen?
    Ses snart
    Kramar

    SvaraRadera