Julpynt & glöggfrossa

Tittut!

"Klas Klättermus" är i farten igen. Barnstolen är ingen match längre nu är det 5-stegs stegen som ska bestigas. Men även den klarar vår lille herre galant, utan någon som helst respekt för höjden.

Vad blir det härnäst tro?

Jag tyckte oroligt nog att David senast idag blickade lurigt och förväntasfullt ut mot Eiffeltornet...



Några bilder från söndagens adventsfika.

Det blev en väldigt trevlig eftermiddag. Givetvis på barnens villkor, men de vuxna fick även möjlighet att hinna prata och "bonda".

Här sitter jag på golvet med Stefan, Théoni och lilla Estelle. I bakgrunden syns Carl-Johan med Tove i famnen.

David satte sig tillrätta i Kristins knä, tillsammans med Selma.

En liten sagostund är alltid mysigt och lugnar ner de mest speedade barn för en stund.

Krigszon.
Inte så farligt faktiskt, och det ska ju synnas att det varit kalas, inte sant?

Efter diverse julpyntsinköp på Habitat, Lafayette Maison, IKEA, Fnac mm tillsammans med doften av varm glögg, pepparkakor och nybakta lussebullar så känns det som vi kommit i julstämning.

På balkongräcket utanför syns lite av julbelysningen som satts upp. Vi är mycket stolta över den. (Dock är vi ensamma på vår gata om den typen av dekoration...?)

Julen 2009 - vi är redo!

Lusse Lelle...

Voilà!

Vad tycks?

Vi lyckades, till vår stora glädje, hitta ingredienserna till lussebullarna så nu blir det ett adventsfirande enligt svensk tradition, tillsammans med pepparkakor och glögg.

David var den första som fick smaka de franska lussekatterna.

Han kan knappast ha något minne av hur de smakade förra året, men var trots det inte det minsta tveksam att ta sin första tugga.

- Vilken spännande bulle! Men det där med att kalla den för katt förstår jag däremot inte...

-Ok pappa, försten att klämma i sig bullen vinner...

Jag tror Niclas får hålla i sina delikatesser framöver. Det är visst fler i familjen som älskar saffransbullar.

Bäst att gömma bullarna om de nu ska räcka till gästerna imorn.

Mums...

God första advent på er, allihopa!

heja Robin!

En liten hälsning från centercourten.
David följde ikväll med spänning de sista bollarna i kvartsfinalen i ATP-slutspelet mellan Robin Söderling och världstrean Novak Djokovic.

Robin spelade en fantastisk tennis, var överlägsen i andra set och krossade till sist sin motståndare, till Davids stora glädje.



David var klart fascinerad av uppståndelsen och tyckte att underhållningen höll en hygglig nivå.

Han följde publiken och applåderade spelarna efter varje avslutad boll.



David valde såklart att fira segern med ingen mindre än Babar.

-Mamma, jag vet nu vad jag ska bli när jag blir stor...

Höga Visan

Den här bilden tog Niclas på David i söndags när grabbarna trotsade det begynnande regnet och begav sig till lekplatsen. Solen sken sina varmaste strålar för årstiden till en början, innan domedagsblåsten och regnet satte in. Från ingenstans kom sådana kraftiga vindbyar att paraplyet (ett minne blott) och lättare tillbehör for all världens väg.

Plötsligt kom ett par "parkförvaltare" och stängde parken för att ingen skulle skada sig av bl a nedfallande grenar. Niclas tog David och satte kurs mot en annan närliggande park. Men det dröjde inte många minuter innan gubbarna från den nyss stängda lekplatsen dök upp och stängde grindarna för denna också.
Det gjorde inte så förfärligt mycket eftersom regnet det vid den här tidpunkten fullkomligt vräkte ner.

Idag har vi ägnat lite tid åt "högläsning". David har "berättat" sagor för mig ur sina böcker. En klar favorit är Örnis bilar som David fått av sin kusin Gustav. Det är så spännande med brandbilarna (något han upplevt nyligen på lite väl nära håll, se tidigare inlägg), bärgningsbilen och alla trasiga bilar som väntar på hjälp.

Annars är det fortfarande Babar som slår högst. Vi har inte riktigt förstått varför, men det är ju tacksamt med tanke på landet vi befinner oss i.

Värre hade det kanske varit att få tag på litteratur om David exempelvis avgudat Rasmus Nalle, Dunderklumpen eller liknande...

Därefter tog vi oss, från pärm till pärm, igenom Alice Tegnérs barnvisor. Blandat med några av de övriga klassikerna.

De flesta av visorna känner David igen från sångstunderna i svenska kyrkan. Favoriterna just nu, som man också kan göra rörelser till är; Imse vimse spindel, ekorrn satt i granen, lilla snigel, bä bä vita lamm, i ett hus vid skogens slut och så introt till fåret Shaun...





Höga Visans (bok ur Gamla Testamentet) hebreiska namn: 'shir ha-shirim' betyder egentligen Sångernas sång.

Knockad - men ej nedslagen...

... bara utslagen.
Det har varit en tuff helg för familjen då större delen varit sjuka. David är tack och lov på bättringsvägen, själv har jag legat som ett paket under dagen. Niclas fick skjuta jobbet åt sidan och har VAMMAT (Vård Av sjuk Mamma) idag. Vilken tur jag har! Så nu ser vi ljuset i tunneln...

Vi har i övrigt bestämt att vaccinera oss mot den där grissjukan. Helst innan vi kommer till Sverige. För att få göra det här måste man vara registrerad inom sjukvårdssystemet, vilket vi är, men nu inväntar vi bara våra kort.

Och det förstår ju alla, med tanke på det flyt vi har haft med fransmännens byråkratiska system, att vi troligtvis kommer att få dessa lagom till dess vi lämnar landet för gott. Vem vet, vi kanske blir överraskade den här gången...

Igår var vi dock "tvungna" att göra en liten utflykt till IKEA och fylla på glöggförrådet. Det är, om det undgått någon, redan första advent nu på söndag och vi har lite ambitiöst bjudit in till lite fika. Vi har nämligen helt räknat med att baka både lussekatter och pepparkakor till denna tillställning men det verkar vara lättare sagt än gjort.

Att få tag på ingredienser till dessa adventsfikamåsten kommer att bli en utmaning, då dessa sällan säljs i butik. Har man tur kan man finna vissa kryddor och jäst (färsk) hos sin lokala Boulangerie/pâtisserie.

Så vi får se hur det går. Vi är i alla fall utrustade med både kavel och formar...

David är tapper. Men kommer inte undan tandborstningen trots sin förkylning, och roligast är ju ändå att borsta själv.

Mår David och jag bättre, så är vi bjudna några stycken till en svensk familj, bosatta på en gård söderöver strax utanför Paris senare i veckan. Där finns bl a en massa skojsiga djur att titta på och det kan ju vara nyttigt att friska upp minnet på David som annars kommer bli en äkta city slicker.

Lågtryck & målarkludd

Idag var det snorigt och hängigt, så David gick på lågvarv. Vi stannade därför på hemmaplan.

I övrigt är vi alla lite yra i bollen efter all målafärgsdoft och lösningsmedelsos som dominerar i lägenheten. Kanske kan det tyckas att vi verkar lite väl överkänsliga och överdramatiserar situationen. Men det har faktiskt varit så påfallande starkt att vi alla tre trängt ihop oss i gästrummet, som väl nog lyckats undkomma doftspridningen.

Ni "lyckliga" som gästat detta rum vet att det är ganska generöst tilltaget men det känns ändå lite fånigt med tanke på de övriga outnyttjade kvm. Ja ja, det är bara att stå ut...

... frågan är bara hur hälsovådligt det kan vara? Och särskilt för David. Å andra sidan, när vi nu har valt att låta honom växa upp så långt ifrån frisk luft och rena miljöer som möjligt kommer han väl ändå drabbas av både stenlunga och allergiska besvär. Usch, vilka föräldrar vi är...

... och dessutom låta honom se på TV. Fy oss!

Vi spenderade således en del av eftermiddagen med att titta på favoriten Shaun le mouton (fåret Shaun). Eller favoriten är väl att ta i. Intresset för TV:n är tack och lov inte särkilt stort, men musiken till programmet fungerar utmärkt att göra gymnastiska övningar till.

"Bubble Boy"

Nu gäller det att vara påhittig när David och jag under dagarna helt och hållet får ägna oss åt div utomhusaktiviteter.

Däremellan har vi givetvis bokat upp dom vi umgås med och bjudit in oss på luncher och fikastunder.

David har inga större möjligheter att röra sig innomhus p g a renoveringen och dessutom misstänker jag att det knappast är vattenbaserad färg man använder...

Här är David på nya upptåg i en park i kvarteren kring Mirabeau i det 16ème arr.

Bron som länkade de olika ställningarna samman var spännande.
Höga klätterställningar kittlar härligt i magen. Särskilt kul är det att lura upp mamma i dom.

Som ni ser har hösten också hittat hit. Men en väldigt mild sådan. I helgen var det närmare 20 grader, idag runt 15, så vi fryser inte direkt.

Men givietvis är vi rustade för kallare väder. Vi har ju önskat oss en vit jul...

Några bilder från kvällens bad. Jag tror skumbadet fått konkurrens.

Igår när vi åt lunch tillsammans med vänner, fick David lära sig blåsa såpbubblor. Det tog en liten stund för honom att lista ut att man skulle blåsa ut och inte dra in såpan
i munnen.

Ni ser, övning ger färdighet...

Så när koden väl var knäckt kunde inget hejda honom. David var eld och lågor över denna nya upptäckt. Vi försökte oss på detta redan i somras men då var intresset inte lika stort.

Dessutom har David i dagarna börjat prata med "tvåordsmeningar", som titta stjärna, juice slut, bajs blöja... mm.

Det är så roligt!

Från en konstnär till en annan...

Idag var det så dags för våra hantverkare att göra entré.
Lägenheten ovanför hade givit oss en vattenskada i inflyttningspresent. Det var någon form av olycka med en tvättmaskin inblandad, så delar av vår hall och ett av badrummen blev ganska illa åtgångna. Detta kände vi till före flytten men skadan skulle åtgärdas snarast, den behövde bara torka ut ordentligt innan, sas det.

Så långt var vi med på noterna. Visst kunde vi leva med lite flagnad färg och sprucken stuckatur en tid.
Men när vi för ett par veckor sedan fick klart för oss att det inte handlade om någon "uttorkning" utan en kamp mellan två försäkringsbolag blev tonen från vår sida en helt annan. Vem vet när de kunde tänkas komma överens..?

Så vi körde med den franska, den icke så lågmälta och hänsynsfulla stilen...
... och det fungerade tydligen. För plötsligt blev det så väldigt bråttom och gubbarna kunde komma redan idag.

Dessvärre är renoveringen beräknad att ta 2-3 veckor (?)... Håller tummarna för att de skyndar på, men erfarenheten säger annat. Första dagen fick de i alla fall godkänt. Jag tror till och med att målaren jobbade in lunchen...

Hur som helst, så kommer här en liten hälsning från vår egen målare, eller konstnär. Det är nog bäst att spara alla hans verk till senare. Vem vet, kanske är det en ny Picasso som sitter här vid köksbordet?

Närkontakt

David tvekade inte en sekund att omfamna Musse Pigg. Han sprang med öppna armar rakt in i Musses famn.

David ville inte släppa taget - inte Musse heller...

Denna känsloladdade scen utspelade sig under eftermiddagen idag i Orange- (tele-,TV- och internetleverantör) butiken vid Champs Elysée. De highlightade någon form av samarbete med Disney World Paris, så Musse var på plats och delade ut ballonger och kramar.

Vi var där i ett helt annat ärende, då vi återigen försökte få vårt Tv- abonnemang att fungera som vi önskar. Vi har ungefär 300 franska kanaler men vi kände att det vore trevligt att för omväxlings skull slippa somna i soffan till dubbade amerikanska såpor och serier.

David var fullkomligt orädd för denna mjuka jättefigur och ville ogärna lämna sin nyfunna vän.

- Titta nosen, mamma!

Mötet mellan Musse och David pågick under ett par minuter och på denna korta stund lyckades dessa två dra till sig i stort sett hela butikspersonalens och övriga kunders uppmärksamhet. Det var en otroligt glädjefylld och söt stund.

(Dessvärre fungerar vårt abonnemang fortfarande inte - men det kan vi ju knappast klandra Musse för...)

"Klas Klättermus"

Så var det dags för nya bus och utmaningar.
David, som aldrig varit ett särskilt "klättrigt" barn eller ett barn som varit på allt som befunnit sig under midjehöjd, har nu prövat sina vingar.

Efter en intensiv dag då David slutligen var nära att somna i middagsmaten kom han av någon okänd anledning snabbt in i en andra andning och fick för sig att han skulle bestiga nya höjder.

När vår internetleverans kom nu ikväll och David hjälpt mig att packa upp våra varor försvann han en stund från mig i köket. När jag ropade och ovanligt nog inte fick svar gick jag ut i hallen och möttes av denna syn...

... David stod som Frihetsgudinnan på sin lilla sockel.

Är osäker på om det framgår med säkerhet utav bilden. För inte nog med att lådan är ganska hög utan dessutom väldigt smal?! Även om jag nu med egna ögon sett hur han burit sig åt så förstår jag det fortfarande inte riktigt.

Till detta ska tilläggas att denna unga herre tidigare på kvällen, utan några tidigare försök, klättrade upp på sin Tripp Trall (barnstol) och tog sig i den och senare också ur den och därefter klättrade ner för den helt på egen hand.

Detta var således en ny och oväntad erfarenhet för oss, men jag misstänker att det är långt från den sista...

WW1

Den 11 november är en stor dag i Frankrike. Då firar man första världskrigets slut, då bl a Tyskland fick erkänna sig besegrad och också tvingad att acceptera stora landavträdelser och skadestånd.

Dagen blev än mer betydelsefull då Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy symboliskt möttes under Triumfbågen dagen till ära.

Detta är således en helgdag. Vilket innebar, till Davids och min stora glädje, att Niclas var ledig. Så vi valde att njuta av dagen tillsammans, med lite promenad, shopping (förvånadsvärt många butiker höll öppet) och middag på barnvänlig restaurang.

David mumsar från barnmenyn.

Skönt att slippa stå i köket ikväll, även om det blivit mindre av den sysselsättningen den här veckan eftersom vi varit uppbokade och bortskämda med div bjudningar. I måndags fick vi bl a besök av Therese (har nämnt henne tidigare i bloggen) och hennes ettåriga son.

Det var full fart på de små herrarna och de triggade varandra rätt bra. David som befinner sig i sin "kramperiod" hade inte en tanke på att skona sin vän. Men hela kramkalaset slutade mer i någon form av wrestling med stackars ettåringen underst. Så vi valde att fortsätta lekarna utomhus.

Igår var det lek under något lugnare former. Vi var bjudna på lunch hem till en rätt ny bekanskap som vi också lärt känna genom barngruppen. En svensk familj som lämnade Stockholm ungefär samtidigt som oss, bor i närheten och har två små flickor varav den yngsta precis jämnårig med David. Det är underbart kul att studera dom två tillsammans.

Dessutom var min "närmsta" väninna med sin 4,5 månaders med. Vi hade en supertrevlig stund tillsammans, såväl mammor som barn.

Väl hemma, efter vår utflykt idag, möttes vi av en osedvanligt lång ljusshow av Eiffeltornet i alla möjliga kulörer. Svårt att fånga upplevelsen på bild med det var faktiskt rätt spektakulärt.

Vive la France!

Gott & blandat

I lördags fyllde David 17 månader. Efter en lugn förmiddag gav vi oss ut i Parisvimlet.

Jag hade övertygat Niclas om att han med all säkerhet skulle gilla området kring Passy, så vi satte kurs dit. Vi var givetvis inte ensamma men detta är ett område som man gärna kan tänka sig trängas i.

Vi strosade längs rue de Passy, kryssade mellan boutiquerna och botaniserade bland läckerheterna hos livsmedelshandlarna inför lördagsmiddagen.

Ett välförtjänt fikastop på en liten gågata bakom Passy Plaza.

Fantastiskt hur exotiskt det fortfarande känns med marknadsplatser utomhus.

Alla 3 med humöret på topp, men då hade vi bara kommit halvvägs...

Äntligen hemma...

David hade väntat många timmar på att få öppna och leka med sin present. En leksaksbilratt med alla möjliga funktioner samt "GPS".

Lika bra att börja övningsköra inför körkortet, bara 16,5 år kvar...

Igår, på Fars dag passade vi på att besöka Aquarium de Paris som ligger här vid Trocadero.

Lite info: Akvariumet byggdes till världsutställningen 1878 och ligger i ett gammalt stenbrott på kullen (Chaillot) vid Trocadero.

Akvariumet återinvigdes 1985 efter att ha varit stängt för omfattande renoveringar i 21 år .

Här kan man besöka över 15.000 fiskar och 500 fiskarter, samt rockor och hajar, i 43 olika bassänger, varav den största är 33 m lång och 10 m djup.

I de lugnaste vatten...

Till Davids stora nyfikenhet och glädje fick han slutlligen möjlighet att klappa fiskarna.

Ett par stackars koi karpar hade dragit det kortaste strået och fick utstå div närmanden av angelägna besökare.

Det var med blandade känslor som David mötte djuren på Akvariumet. Han tyckte att det var lite läskigt emellanåt och var väl inte fullt lika övertygad om att fiskarna verkligen skulle hålla sig på sin sida glaset...

På Fars dag - Till Världens Bästa Pappor...

... Farfar & Morfar!

Vi sänder en hälsning och våra kära tankar till Er idag.

Vi är så glada att vi fick träffas och umgås i Paris nyligen och längtar efter att snart ses igen.

Hoppas ni unnar Er en härlig dag, det är Ni verkligen värda.

Stora Kramar

Petra, Niclas & David

Grattis Morfar på födelsedagen!

Stora födelsedagskramar från mig, mamma och pappa!

Hoppas du får en härlig dag, med mycket uppvaktning skönsång och presenter. Vi firar dig från Paris idag och i Stockholm om ett par veckor. Vi tänker massor på dig och längtar efter att träffas snart. Vi hörs under dagen.

David, Petra & Niclas

Bara Bus

Efter ett par timmar i shoppingstråket kring Passy,

ett stenkast söderöver från oss sett, var det skönt att stiga in i värmen i lägenheten. Än bättre att möta pappa i hallen som smitit lite tidigare från jobbet för att komma till undsättning.

Vår lilla herre har levt rövare idag och uppmärksammat kvarteret om sin existens. Vi vet inte om det rörde sig om magknip, tandsprickning eller trots (självständighetsutveckling som det så vackert heter) eller allt på samma gång. Hur som helst så var det skönt med en avbytare efter Davids och mina duster idag .

Vad kan då bli en bättre avslutning på dagen än bus och stoj med pappa på köksmattan.

Med lite four eye attention är bekymren oftast som bortblåsta. Och det är ju sällan ändå långt mellan gråt och skratt.

David gillar att köra sin enmansshow på kvällen och visa de färdigheter han lärt sig under dagen. Så det gäller att jag tänker mig för med vad jag säger eller gör annars uppdagas sanningen för Niclas i form av en imitation eller efterapning till middagsmaten.

Busunge!

"UFO"

Idag har David och jag haft besök av en supersöt 4,5 månaders bebis med mamma. Nya bekantskaper som vi träffat genom barngruppen. En svensk familj som lämnade Stockholm för Paris för ca 2 år sedan, och passande nog bosatta i närheten av oss. Toppen att få lite bra råd och idéer och samtidigt trevligt sällskap - nytta med nöje. Dessutom har vi genom dom blivit tipsade om en bra barnläkare som visade sig ha sin praktik just på vår gata, mitt emot oss.

I Paris finns inte direkt motsvarigheten till BVC så föräldrarna är ansvariga att på egen hand ordna med den medicinska uppföljningen och kontakten åt sitt barn. Detsamma gäller för oss vuxna, att skaffa en egen husläkare (sedan har vi ju som EU-medborgare rätt till akutvård - så det finns ingen anledning till oro).

Men igår kväll trodde jag att vi skulle få anledning att oroa oss. Jag och David höll just på med en av hans favoritsysselsättningar - dammsugning - när vi fick syn på något som satt på stuckaturen i taket. En inkräktare. Ca 2 cm lång. Inte en vanlig fluga eller skalbagge, inte en fjäril... utan... ja, vad var det för något?

Jag kände hur pulsen steg och såg framför mig ett skräckscenario med sanering och mardrömmen, ännu en flytt - var det verkligen en kackerlacka?!

Det var bara att rota fram stegen och dagstidningen och förbereda sig på närkamp. Jag har fått höra att man inte ska slå ihjäl kackerlackor för då kommer hans/hennes tusen kusiner på begravningen, men jag var tvungen att försöka identifiera den objudna gästen. Den lilla krabaten var inte särskilt snabb och jag fick in en bra smash. Inkräktaren föll död till marken.

Snabbt tog jag mig till datorn och surfade in på Anticimex hemsida för skadedjursbekämpning. Där fanns en länk som hette - vad har jag hittat för djur? Ganska snabbt, och till min stora lättnad, kunde jag konstatera att det tack och lov inte rörde sig om någon kackerlacka, eller för den delen kvarnmott, tjuvbagge, sågtandad plattmage, päls- eller fläskänger, kornvivel eller klädesmal heller. Men vad i hela friden var det för något?

Från ett kryp till ett annat...

David har kommit in i en ny fas som innebär att han söker närkontakt. Han klappar gärna andra på kinden eller kramas - det gäller såväl människor som leksaker och nallar. Är det ett tidigt tecken på empatiska egenskaper, kanske?

Så ikväll när han satt i badet, kramade han om var och en av sina plastleksaker och torkade med tvättsvampen sedan omsorgsfullt av deras tassar, öron, nos och rumpa.
David var mycket mån om sina badkompisar.




Detta var jag bara tvungen att dokumentera.

Strax efter att jag skulle föreviga detta ögonblick och dessutom mycket sympatiska drag föll David tillbaka till ett mer primitivt och för åldern kanske mer passande beteende.

Hoppas bara att han kommer kunna skilja på dessa två...

Tårar av glädje, avsked & lycka!

Tack mormor och morfar för en fantastiskt härlig helg! Kom snart tillbaka.

Som alltid går tiden alldeles för fort när man träffas, men vi ses ju om ett par veckor då vi beträder svensk mark igen.

Det är särskilt roligt för oss att lära känna och uppleva Paris tillsammans med våra nära och kära. Ibland kommer utflykternas innehåll givetvis att upprepas för oss, men det finns så mycket att se att det behövs ett par besök för att riktigt kunna uppskatta det man gör eller ser. Och dessutom lär vi ju oss hur det fungerar och blir därefter förhoppningsvis bättre guider.

Tyvärr är det glest mellan restaurangbesöken, eftersom det oftast blir en tuff utmaning för oss småbarnsföräldrar och då är det ju väldigt välkommet med backup så förtäringen kan alterneras fler emellan.

Mormor med David på musée d'Orsay som ligger mitt emot Lovren på andra sidan Seine .

Det var lite tufft för mormor att hålla jämna steg med David som helst ville "pringa pringa". Men när hon lockade med lek och skumbad hemma så blev konsten helt plötsligt väldigt intressant. Mormor vet vad som fungerar efter sommarens barnpassningar.

Tänk vad mycket David får se under sina första år som han dessvärre inte kommer att ha något större minne av...

Men förhoppningsvis kommer alla upplevelser och möten med människor att lämna avtryck och positivt forma hans personlighet.

Stolt David med morfar i handen... eller jag menar, stolt morfar med David i handen... eller ja, både och givetvis...

Vädrets makter höll vad de lovade den här dagen när vi äntrade marknadsplatsen vid saint-Ouen. Morfar såg till att David fick springa av sig och bäst skedde det utanför butikerna och stånden. Annars hade besöket säkerligen slutat betydligt dyrare. (I övrigt kan tilläggas att den av oss fem som lyckades "sätta sina spår" bland försäljarna den dagen inte var den yngsta i sällskapet.)

Vi passade även på att avnjuta en lunch i höstsolen på området när vi insåg att den här aktiviteten skulle ta betydligt längre tid än planerat. Men det var bara skoj.

Vandring i gångarna på antikmarknaden. På området finns försäljning både utomhus och under tak. Det finns hur mycket som helst att titta på och för den delen att köpa, men det är rätt dyrt.

Marknaden är inte direkt känd för att fynda på och säljarna vet att ta betalt men man kan ju alltid bli inspirerad och kanske, kanske har man tur och hittar den där grejen som man alltid undrat hur man hittills klarat sig utan.

Men som sagt, man måste ta god tid på sig för det är STORT.

Gillar man inte gamla prylar finns det en massa nytillverkade saker som kläder, skor, div hantverk, musik mm till försäljning vid marknadens utkanter.

Något för alla alltså...

Lite shopping fanns också med på önskelistan så några timmar på Galeries Lafayette unnade mamma och jag oss medan grabbarna var barnvakt (tillika: titta på ligafotboll). Paris tillhör väl inte den billigaste av shoppingställen men det är ju alltid kul att titta och helt tomhänta kom vi ju ändå inte hem.

Förövrigt har det börjat beredas inför julen här och skyltningen är i full gång att färdigställas. Det kommer att bli riktigt pampigt!

Dags att fundera och fila på önskelistorna till Paristomten...

He-ja He-ja AIK! Äntligen!

Grattis till SM-guldet!

För 11 år sedan var jag på plats, denna gång följdes dramat via mobilen.

En särskilt varm hälsning till Davids morbröder som representerade familjen och tappert stöttade sitt lag genom att på plats se sina hjältar i "gnaget" spöa sk-ten ur fiskrensarna.