Höst i Boulognerskogen

Det vackra vädret fortsätter.
Tänkte dela med mig av ett par bilder som jag tog under vår promenad idag. Detta är från Boulognerskogen.

Lite historik: Boulognerskogen (Bois de Boulogne) är en park på ca 850 hektar i den västra delen av det sextonde arr. Platsen anlades 1852 av Napoleon III. Parken är betydligt större än både Central Park i New York och Hyde Park i London. Den vackra parken är dock ökänd för det stora antalet prostituerade nattetid, så besökare avråds beträda detta område efter mörkrets inbrott.
Vi hade givetvis lämnat området långt innan dess.

Det råder, liksom i Sverige, höstlov (för skolbarn) här nu så de som inte flytt Paris passar på att umgås och njuta av det härliga vädret tillsammans. Varför inte en båttur på sjön? Kan det bli mer romantiskt...



Här har löven börjat falla från träden men många är fortfarande i skiftning. Annars har vi de senaste veckorna mest fått ducka för kastanjer. Stadsarkitekterna i Paris verkar ha en förkärlek för just dessa träd, så man får se upp var man sätter sig eller parkerar bilen.

Paris är väl som de flesta storstäder inte direkt känd för någon fantastisk luft, men när man befinner sig här så känns det relativt friskt. Ett skönt andrum.

Vet inte riktigt varför, men det vilar något lite kusligt över den här parken. Det är så att man tittar sig över axeln ett par gånger när man går genom skogen. Vegetationen skiftar väldigt, från öppna stora gräsmattor och välansade rabatter till snåriga stigar och mörka alleér. Tur att vi hittade en lekplats, där är man sällan ensam.



David passade på att klättra lite i en smakfullt utrustad klätterställning. Spännande att komma så högt upp!

Det är inte alltid så lätt för en 16 månaders att förstå att man är för liten för mycket av lekplatsernas utbud. Eller att försöka hålla jämna steg med de andra äldre barnen.
Men det finns nästan alltid någonting för de allra minsta, eller så får man se till att ha kompisar med sig.

Och redan på torsdag får David efterlängtat sällskap, då väntas lek och bus hela helgen...



På vägen hem fick vi göra några små stopp. Tråkigt att sitta stilla för länge och så prasslar det ju så härligt under skosulorna när man går i det lövbeklädda gräset.

Sedan behöver man ju en paus, ett tillfälle att fundera på livets stora frågor.
-Hur smakar egentligen pinnen som jag håller i handen?
Och...
- Hur länge tror ni att jag kan sitta så här innan mamma börjar undra?