Reunion

Då var det snart dags för ännu ett kärt återseende. Mormor och morfar sitter redan på planet ner till Paris, om ett par timmar är det här. Fram med trasa och dammsugare. Det ska bli jättekul att träffas och umgås i helgen. Vi får se vad vi väljer att hitta på den här gången. Och det ser faktiskt ut som vi får tur med vädret också...

"Duellen"

Det har visat sig att vår lilla kille har ett stort intresse av bollsporter. Den senaste i raden är bordtennis. David ville absolut stanna och titta på när pojkarna spelade i parken. "Rundpingis" till på köpet. Det hör väl kanske till åldern, men med tanke på den familj han fötts in i är väl idrottsintresset nästan ett måste, för att inte tala om vinnarskallen.

Annars ligger sång och musik högt på listan. Imorgon är det sångstund och jag gissar att den melodi som David kommer att önska med största sannolikhet kommer att vara "Imse vimse spindel..." Den har länge tillhört favoriten men den senaste tiden finns det ingen hejd på de antal gånger som den kan spelas.

Vår granne ovanför spelar piano. Det är under respektabla tider så det är inget problem. Det kunde faktiskt vara ganska trevligt emellanåt om det inte vore för att samma stycke spelas om och om och om igen. De fyra första veckorna kunde vi stå ut men nu börjar det bli lite väl tjatigt. Och det är inte Beethoven direkt.

Vårt arbetsrum/kontor ligger precis under deras där pianot står. Så idag när när plinkandet började igen så satte vi på Davids "Imse vimse..." på lite högre volym än vanligt. Under ett par minuter pågick kampen mellan pianot och spindeln, gissa vem som gick som segrare ut ur den duellen...?

Höst i Boulognerskogen

Det vackra vädret fortsätter.
Tänkte dela med mig av ett par bilder som jag tog under vår promenad idag. Detta är från Boulognerskogen.

Lite historik: Boulognerskogen (Bois de Boulogne) är en park på ca 850 hektar i den västra delen av det sextonde arr. Platsen anlades 1852 av Napoleon III. Parken är betydligt större än både Central Park i New York och Hyde Park i London. Den vackra parken är dock ökänd för det stora antalet prostituerade nattetid, så besökare avråds beträda detta område efter mörkrets inbrott.
Vi hade givetvis lämnat området långt innan dess.

Det råder, liksom i Sverige, höstlov (för skolbarn) här nu så de som inte flytt Paris passar på att umgås och njuta av det härliga vädret tillsammans. Varför inte en båttur på sjön? Kan det bli mer romantiskt...



Här har löven börjat falla från träden men många är fortfarande i skiftning. Annars har vi de senaste veckorna mest fått ducka för kastanjer. Stadsarkitekterna i Paris verkar ha en förkärlek för just dessa träd, så man får se upp var man sätter sig eller parkerar bilen.

Paris är väl som de flesta storstäder inte direkt känd för någon fantastisk luft, men när man befinner sig här så känns det relativt friskt. Ett skönt andrum.

Vet inte riktigt varför, men det vilar något lite kusligt över den här parken. Det är så att man tittar sig över axeln ett par gånger när man går genom skogen. Vegetationen skiftar väldigt, från öppna stora gräsmattor och välansade rabatter till snåriga stigar och mörka alleér. Tur att vi hittade en lekplats, där är man sällan ensam.



David passade på att klättra lite i en smakfullt utrustad klätterställning. Spännande att komma så högt upp!

Det är inte alltid så lätt för en 16 månaders att förstå att man är för liten för mycket av lekplatsernas utbud. Eller att försöka hålla jämna steg med de andra äldre barnen.
Men det finns nästan alltid någonting för de allra minsta, eller så får man se till att ha kompisar med sig.

Och redan på torsdag får David efterlängtat sällskap, då väntas lek och bus hela helgen...



På vägen hem fick vi göra några små stopp. Tråkigt att sitta stilla för länge och så prasslar det ju så härligt under skosulorna när man går i det lövbeklädda gräset.

Sedan behöver man ju en paus, ett tillfälle att fundera på livets stora frågor.
-Hur smakar egentligen pinnen som jag håller i handen?
Och...
- Hur länge tror ni att jag kan sitta så här innan mamma börjar undra?

"Dog Paradise"

Idag vaknade vi till en fantastiskt fin höstdag, soligt och 18 grader varmt. Så vi valde att göra en paus i våra bestyr och ge oss ut i det härliga vädret. Målet var att hitta en grön plätt där David kunde få springa av sig och där Niclas och jag kunde krama ur de sista strålarna av höstsolen.

Vi begav oss till Boulognerskogen och på vägen dit stötte vi ihop med en svenska, gift med Niclas kollega, som var ute med sina hundar. Så hon gjorde oss sällskap. David var överförtjust, han gillar hundar och precis som senast fick han hålla lite i kopplet till en av dem. Men sist satt han kvar i vagnen, den här gången småsprang han bredvid.

På vägen hem, efter fotbollslekar och ponnyklappning, stannade vi till vid en för oss outforskad lekplats. Oj oj oj, jag tror tåget fått konkurrens...
Davids nya favorit var en "bil" med ratt OCH växelspak. Visst ser det ut som han har gjort detta förut?

Igår var vädret inte lika angenämt så vi styrde kosan norrut till den handelsplats där vi mer eller mindre spenderat de senaste helgerna. Vi behövde bl a köpa lite inredning till några av våra garderober och så lite servetter och värmeljus såklart...

Att man av hygieniska- och/eller snålhetsskäl tagit bort bollhavet på IKEA hindrade inte David från att känna på upplevelsen. Varför då inte slänga sig i ett hav av... hundar!?

Sista stoppet blev Castorama, en blandning mellan IKEA och Bauhaus. Det stället har blivit lite av en favorit hos oss - här finns nämligen ALLT! Vi hittade bl a en sjukt bra skoförvaring, men det var nog inte därför David såg så nöjd ut här. Nej, han hört något om att det snart var dags för "nam nam".

Därefter syndade vi på Mc Donald's. Usch, vilka föräldrar vi är, men ibland måste man vara praktisk också. Dessutom älskar David deras Chicken nuggets.

Sedan var det bara att åka hem och börja borra och skruva igen...

Bon week-end !

En liten fredagshälsning från David m föräldrar till er ALLA med hopp om en skön avslutning på veckan!

TUT TUUUUT !!!

... 23 24 25 ... 87 88 ... 100 !

Vid det här laget känner nog de flesta till att vi inte längre har tillgång till hiss i vårt hus. Behöver kanske inte gå in närmare på detaljerna kring händelsen med detta ställer onekligen till en del besvär i vår vardag.

Vi har i familjen nu bestämt att överge storhandlingen för internetshopping. Det är så man handlar sina dagligvaror i Paris, så varför skulle inte vi också kunna klara det?
Det fungerar hur bra som helst och innebär en hel del sparad rygg och tid.







Det går i praktiken till så att man fyller i sin lilla order på önskad leverantörs hemsida och får varorna hemlevererade två dagar därefter, Voilà!

Till detta behövs ju vissa kompletteringar göras, men det är vanligtvis överkomligt.

Så efter helgens frosserier behövdes just ett par sådana göras. Jag och David gav oss ut i höstrugget. Jag var så nöjd att jag lyckades komma ihåg att ta med en rejäl shoppingkasse den här gången, och slapp stoppa vagnen och fickor fulla av varor, att jag glömde hur jag slutligen skulle få med mig allt - barn, väska och varor - upp till lägenheten på fjärde våningen... utan hiss.

Dumt nog hade jag handlat mer än vad jag knappt kunde bära. Och hur skulle jag samtidigt få med mig sonen upp? David är ju så liten att han inte kan gå upp för alla trappor, trodde jag...

Men vår innovativa lilla kille, gillade läget och tog på eget initiativ sats och satte fart upp för trapporna. På alla fyra avverkade han i rasande snabb takt alla... ca 100 stegen.

David protesterade något när jag försökte hindra honom från att fortsätta klättra upp till grannen ovanför.

Så var vi uppe och tillbaka hemma igen, Yeahhh!!

"Piece of Cake", morsan...

... ain't no Moutain high enough!

Kalmar - Paris, tur och retur

Så var det då dags att vinka av farmor och farfar.
TACK för ett par fantastiskt roliga och händelserika dagar, hoppas ni vågar er tillbaka...

Vistelsen avslutades under mindre dramatiska förhållanden än den började till allas lättnad. Men "Parislife" bjuder alltid på överaskningar, det har vi lärt oss.

Vi passade bl a på att promenera längs Seine, såg verk av de stora impressionisterna, besökte det storslagna Notre Dame, smakade det franska köket, lät oss inspireras av den stora antik- och loppmarknaden i St-Ouen (för övrigt världens största marknad av denna sort) och däremellan givetvis fyllt tiden med härlig gemenskap.

- Kom igen farfar, längre steg och oftare...

David var i sitt esse. Det var länge sedan han kunde stjäla fyra personers odelade uppmärksamhet under fem dagar. Detta innebar också för Niclas och mig den stora lyxen att få barnpassning och lite tid på egen hand. Det utnyttjade vi givetvis och lyckades både hinna med restaurangbesök och shopping.

- Sagostund innan läggning är mysigt, särskilt när farmor läser.

Med Sverigebesöket kom också hösten. Så det var handskar och halsduk på. Temperaturen droppade nästan 10 grader den här helgen, men värmen är tydligen på väg tillbaka...

Ett minne från antikmarknaden... - tror du statyn går som handbagage?

Lite kultur i unga år har väl aldrig skadat, men det finns väl ändå gränser...

- Men det här var roligt, farmor - det ekar så härligt när man tjoar och det finns massor av skojsiga gömställen.

(För er som undrar och har legat sömnlösa - hissen är fortfarande obrukbar och väntar på att någon ska ta sig an den...)

Älskling, vad f-n har du gjort med laxpajen...?!

Nu ska ni höra.
Visst brukar man säga att man hälsar sina kära välkomna med "röda mattan och blåsorkester" vid lite mer celebra tillfällen men blåljus och brandstege är väl kanske lite i överkant.

Igår kväll anlände Davids farmor och farfar till Paris. Resan gick väldigt smidigt och de låg före planerad ankomst. I väntan på att Niclas med gäster skulle komma hem, pysslade jag och David med de sista förberedelserna. Det var egentligen efter läggdags för den lille herr'n, men vi tyckte att han kunde få vara uppe och möta sina farföräldrar nu när de rest för att i första hand få träffa honom.

Det vankades sen middag, det var vi inställda på med varför dröjde de så länge. Plötsligt hördes en försiktig knackning på ytterdörren, det var farmor - ensam?! Det visade sig att Niclas och farfar satt fast i hissen. Niclas som använder hissen varje dag hade på något outgrundligt sätt missat skylten i denna minimala hiss där det uttryckligen stod: för endast 2 personer, max 150 kg och således klämt in sig själv, farfar och en stor resväska. Efter 30 cm var det tvärstopp!

Så nära har väl Niclas sällan stått sin far...

Det dröjde dock inte så länge innan hjälpjouren kunde släppa ut herrarna. Vilken början på helgen... Vi tog oss något stärkande och dukade fram supén. Jag passade på att lägga en trött David. När jag kom ut i köket därefter möttes jag av en osande dimma. Vad hade Niclas gjort i köket? Hur svårt kan det vara att värma en laxpaj? Jag drog på fläkten på högsta men märkte ganska snabbt att osen redan hade spritt sig till resten av lägenheten - det luktade riktigt illa.

När vi äntligen hade satt oss till bords såg vi att vi hade fått sällskap av grannarna mitt över som stod på sina balkonger och tittade in till oss?

Ganska snabbt stod det klart att det inte var oss de tittade på utan på brandbilarna på gatan nedanför. Det var fullt pådrag och det visade sig vara i just vårt hus. Niclas gick ut i trappuppgången, öppnade fönstren till innergården där en vild diskussion grannarna emellan pågick om hur i all sin dar en brand kunde ha utlösts i hisschaktet?!

Dagen efter visade det sig att det hade uppstått rökutveckling när hissen, trots att den stannat "stått och slirat" i någon form av tappert försök att på något sätt försöka få upp två fullvuxna karlar och en rejäl resväska till 4:e våningen.

Bäst att hålla en låg profil under helgen till dess att hissreparatören kommer på måndag.

"Fnurra på tråden..."

Vi har haft ett par dagar, en vecka för att vara exakt, med tekniska problem, suck! Håller tummarna och hoppas att det snart ska vara löst. Vi har nu en provisorisk lösning där bl a vårt trådlösa internet inte längre är så trådlöst...

Allt kraschade i fredags då vi återigen fick leva i det tysta. Därför har bloggen halkat efter.

I lördagskväll skulle vi njuta tillsammans med vänner av Danmark-Sverige matchen, med det visade sig bli mer än själva matchen som blev fiasko, internet låg nere och David blev sjuk så vi fick ställa in i sista sekund. Niclas gav dock inte upp hoppet, men fick till slut se sig besegrad och följa matchen via den gamla hederliga sportradion.

Delar av familjen började helgen med förkylning som under veckan inte lämnade någon medlem oberörd. Vi är alla på bättringsvägen men har fått ägna oss åt div innomhusaktiviteter. David har bl a uppvisat en ny talang. Vet inte riktigt vad vi ska kalla den, men det går ut på att slå en flaskkork med en stekspade - vad tror ni, hockey-, bandy- eller golfproffs? Vi får väl se...

Ikväll kommer Davids farmor och farfar till Paris. De stannar till början av nästa vecka, och vi har redan planer och några funderingar på passande utflyktsmål. Det ska bli jättekul att träffas och roligt att också få inviga gästrummet.

Toppen att man har en så fantastisk hjälpreda när man ska få gäster. Ännu bättre att vederbörande älskar dammsugaren. Nu får vi sätta fart om ett par timmar kommer de och dessförinnan ska franskläxan göras och förhöras.

Bonne journée!

"Le Stagiaire"

Idag var det så premiär för vår hemundervisning i franska.

Efter svenskträff för två tredjedelar av familjen under den första halvan av dagen så samlades all tre hemma i lägenheten på eftermiddagen.

Tanken är, tillsvidare, att jag och Niclas ska turas om att ta hand om David när den andre grillas på franskläxan. Vi utgår från att vi på det viset var för sig lär oss mer. (Vi kan väl avslöja för er som känner oss båda väl att det nog kommer att växa fram en liten intern tävling om vem som till slut behärskar språket bäst. Och då vill jag nu också passa på att tillägga att Niclas smygtränat. Han har nämligen redan påbörjat sin undervisning på kontoret - typiskt!)

Det blev väl inte riktigt som vi tänkt oss.

Strax innan vår språklärare Helene kom, fick vi av vår Gardienne (fastighetsskötaren, som bor i huset under veckorna) ett brev som vi efter vissa språkliga barriärer lyckades tyda med innehållet att vår elektricitet skulle stängas av inom 48 h om vi inte tog kontakt med leverantören. Så vi fick kasta om våra prioriteringar och ägna den första timmen av vår språklektion, tack och lov med Helenes hjälp, att försöka lösa vår minst sagt jobbiga situation. När det gäller den här typen av angelägenheter så är Frankrike ett j-a, sk-t land! Till och med för den infödde är processen att få vanliga tjänster att fungera helt obegripligt.

Med nytt elkontrakt etablerat så återstod det knappt en timme av vår lektion. Men Niclas var så generös att han överlät resten av tiden till mig. Pojkarna försvann ut och vi satte igång.

För er som inte vet så har vare sig jag eller Niclas några som helst franskkunskaper. Vi har läst tyska båda två vilket i vuxen ålder känns helt bortkastat eftersom vi nu inser att vi inte haft någon som helst nytta av dessa kunskaper, eller i vart fall en mycket begränsad sådan. Till detta kan ju också tilläggas att tysktalande, mer eller mindre behärskar engelska, ett språk som vi för övrigt fått gratis sedan mellanstadiet.

Hur som helst, vår språkundervisning fokuserar på konversationen. Ett sk survival kit.

Men jag undrar varför just jag skulle påbörja "överkurs 4" idag med fraser som : Très agréable! Le nouveau stagiaire arrive aujourd'hui?

Ja, ni kan ju tänka er... för mig är detta rena grekiskan...

Dagens bild är en hälsning från David, som efter kvällsbadet älskar när man kammar tuppkam på honom och samtidigt sjunger: "Coz I'm a punk rocker, yes I am..."

Herren på täppan!

Det här är en liten kille, idag 16 månader, som vet vad han vill. Men det kanske har framgått av tidigare beskrivningar. Viljan är stark och förhandlingsläget litet och han har redan hittat sina knep för att få viljan sin igenom.
Och detta oftast med ett leende på läpparna...

Tröjan på bilden har David själv valt. Eller rättare sagt, han såg motorcykeln på bröstet och slet den kvickt av bordet där den låg tillsammans med andra supersöta överdelar i en av alla mängder av barnklädesbutiker.
Det var inte förhandlingsbart, David hade redan dragit tröjan över huvudet, det var bara att bege sig till kassan. Tur att storleken passade...

På en närbelägen lekplats finns en sandlåda (storlek större), en rutschkana, två "gunghästar" och ett tåg. Tåget består av ett lok och ett par vagnar, lite "lekstugeaktigt" sådär.

Hur som helst, detta tåg föll ju givetvis denna lilla herre i smaken. Det var kärlek vid första ögonkastet och David tog kommandot direkt och utsåg sig själv till enväldig lokförare.
Vi har väl varit på lekplatsen ett par gånger och David är nu helt införstådd med hur "instrumentbrädan" fungerar och hur tåget ska styras.
Så långt inga konstigheter.

Den här lekplatsen hör inte precis till de större och är därför inte så hysteriskt välbesökt, vilket resulterat i att David inte behövt konkurrera med någon om förarplatsen.... förrän idag.

Vid två tillfällen övermannades tåget av betydligt äldre barn, kanske i 6-7 årsåldern, och vid båda tillfällena lyckades David behålla sin position. De äldre barnen trodde nog att deras storlek och motoriska förmåga skulle inge respekt och rädsla hos denna unga gosse, vilket i sin tur skulle räcka för att skrämma iväg honom.

Men det var innan de mött kung David som replikerade deras "hotelser" med ett långt forcerat iskallt skratt tillsammans med ett par fraser på svenska som knappt jag ens förstod.
Förvånat lommade barnen därifrån och höll sig vid lastvagnen så länge David styrde farkosten.

En Cirkus i stan...

Det hade ryktas om att det kommit en Cirkus till stan. Och då syftar jag inte på den som råder allt som oftast i en lägenhet på fjärde våningen vid Trocadéro. Nej, en alldeles riktig Cirkus, medföljande en enorm nöjespark mitt i stan vid gränsen till Boulognerskogen.

Jag och David var givetvis tvungna att ta oss en titt på attraktionerna. Kanske skulle vi få se skymten av några spännande och farliga djur. Men ack, cirkustältet var inte rest ännu men nöjesfältet var imponerande. Här fanns ALLT. Grönan och Liseberg står sig blekt mot detta. Pariserhjul, karuseller, berg-och-dalbanor, lustigahus, spökhus, radiobilar, flumeride, "vikingagungor"... ALLT. På en yta som inte var hälften av Gröna lunds. Därtill massor av åkattraktioner för barn... över 2 år.

David blev så exalterad. Jag fick inte honom därifrån. Han tjöt glatt med resenärerna i de mest vansinniga åk. Och radiobilarna fick vi spendera minst en kvart på. Lite svårt att förklara för en knappt 16 månaders att detta inte var något för oss.

Så jag var tvungen att locka med något annat... Svårt dock att överträffa detta, men med lite fantasi och övertalningsförmåga så satte vi kurs mot ett annat "nöjesfält". (Det är i övrigt Eiffeltornet man ser i fjärran)

- Ok, är ni redo... då kör vi!

- Tjooooheeej, va' det går...

- Hörni där borta, såg ni vilken fart jag fick upp?!

- Ok, det var väl inte direkt något tivoli, men ganska kul ändå.

Bye bye 17, Hej hej 16!

För ganska exakt 2 veckor sedan var det så äntligen dags för oss att lämna det 17ème arr. för det 16ème arr.

Strax efter avtalad tid kom flyttgubbarna och vid lunchtid var vårt bohag inpusslat i 2 stycken mindre flyttbilar. Allt gick utan några större missöden.
David passade på att vinka farväl av hans första hem här i Paris.












- Skönt att mamma och pappa tog bort alla onödiga prylar. Nu har jag äntligen hur mycket space som helst att köra "Bobbycaren" på!






Sista bilden.
Dags att sticka, gubbarna väntar vid nya adressen.

Vi fick en fråga hur man flyttar till fjärde våningen om det inte går att använda trappor/hiss?
I det flesta hus, av modell äldre, finns det hiss. Så även i vårt. Det har de varit duktiga att investera i, men dessa är av varierande storlek. Detsamma gäller för trapphusen. Men det har tydligen visat sig vara oväsentligt eftersom man här vare sig använder hiss eller trappor vid flytt. Man använder lift. Och tar allting via fönster/balkong.


Så här såg det ut.
Rätt klok idé egentligen. Gubbarna sparar ju en del på sina ryggar.

Men de slet rätt hårt ändå och vad de inte visste här var att vitvarorna (kyl/frys, ugn och disk- och tvättmaskin), inte direkt tillhörande de fjäderlättaste av våra saker, skulle ytterligare 2 våningar upp till vårt rum/förråd på vinden och dit nådde inga liftar, inte heller hissen. Bara en snirklig, smal och trång trappa.




Hur var det nu, täckte hemförsäkringen detta?
Även denna gång fick transportering och hantering av våra kära ägodelar godkänt. Allt var på plats. Nu återstod endast den roligaste delen av flytten, att packa upp allt igen.

Och detta har vi, mellan arbetsdagar, lek och stoj, div praktiska utmaningar och kompletterande shopping, ägnat oss åt sedan flytten för snart 2 veckor sedan.
Nu anser vi oss ganska klara, nu känner vi oss äntligen hemma.

We're back ...

Vi vill med detta kort meddela alla oroliga och otåliga att vi äntligen är tillbaka, allt återgår nu till det vanliga och inget ska kunna störa eller stoppa informationflödet från den lilla familjen i det 16ème arr.

Vi ska försöka återge och summera de föregående två veckornas händelser så gott vi kan men hoppas framförallt att Ni alla mår bra och fortfarande vill göra oss sällskap under våra äventyr.

Stora kramar från oss till er!