Julhälsning

Vi lyckades till sist skotta oss ut.

David är tack och lov bättre, men det var en seg basilusk som lät vår lilla solstråle ligga febrig och vägra lek och mat i nästan en vecka. Usch, inget roligt alls. Men nu är den i alla fall besegrad!

Dessutom är alla paket inslagna och väskorna packade. Imorgon bär det nämligen av söderut till farmor och farfar, där vi ska fira jul. Det ska bli så kul! Hoppas bara vi slipper snökaoset som väntas möta oss på vägen och att det inte blir allt för långa bilköer.

Även om vi firar julhelgen borta var vi ju tvungna att skaffa en egen gran. Här är några bilder från när David hjälpte till att klä den... och klä av den.


Hänga, hänga...
Det är så fantastiskt roligt med allt tingeltangel, särskilt glaskulorna och julgransljusen.
Julen har blivit betydligt skojsigare genom Davids ögon, nyfikenhet och funderingar.

Nu tar vi lite julledigt och passar därför på att önska ALLA en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År, om vi inte hinner ses innan.

Det kan ju förstås hända att vi ändå dyker upp de närmaste dagarna. Om inte, så ses vi nästa år och definitivt i Paris.

Stora Kramar från oss till Er!

- Vi ses igen, 2010!

Insnöad

Idag har det snöat och snöat och snöat.
Utan uppehåll.

Det har kommit så mycket snö att det är svårt att ta sig fram med bil eller barnvagn.
Så vi kommer ingenstans. Inte låg vår gata på prioriteringslistan hos snöröjningen heller...

... så vi fick stanna hemma.

Vilket inte var någon större förlust eftersom David är sjuk. Han har hög feber och saknar både lek-och matlust. Stackars liten.

Dessutom så tråkigt eftersom vi skulle träffat Davids kompisar med mammor på glögg ikväll, vilka vi inte träffat sedan början av sommaren.

Nåväl, det blir fler tillfällen. Håller nu tummarna för att lillprinsen kryar på sig snabbt och vädret stabiliseras. Snö till jul i all ära, men var det verkligen det här vi ville ha?
Man får vara försiktig med vad man önskar sig...

Hem ljuva hem

Så landade vi då äntligen, något försenade, på ett kyligt Arlanda i fredagskväll.

Resan gick bra, vår packning var tung men humöret hölls uppe av vår solstråle och tappre lilla kille.
Ständigt på nya äventyr.

David var exalterad av bilresor och "flygaplan" men frågade ändå i taxin hem efter "torne tornet" (Eiffeltornet). Det återseendet dröjer dock ett tag...

Igår var Niclas iväg på sitt årliga julbord med herrarna och jag och David var på födelsedagskalas. David och jag fortsatte därefter till mormor och morfar där vi också stannade över natten. Vi tyckte Niclas kunde få vila och komma ikapp dagen innan han anslöt till vårt sällskap under luciakvällen.

Apropå Lucia, så lussade David för mormor och morfar imorse i sin nya tomteutstyrsel (se tidigare inlägg). Visst blev han fin?!

-Tipp tapp, tipp tapp, tippe tippe tipp tapp...

Vilken succe, och tomtemössan fick sitta på under hela repertoaren. Fast David var lite mer på bus- än sånghumör så konserten blev inte särskilt lång.

Eftermiddagen spenderade vi på Steninge slotts julmarknad. David, jag, mormor och morfar gjorde en liten utflykt som överraskande nog resulterade i div julpynt och julgodis.

Tomtedräkten åkte även på senare under kvällen när Niclas och morbror Carl anslöt.

Imorgon kväll åker Niclas tillbaka till Paris. Kanske hinner vi köpa en gran dessförinnan så David och jag kan klä den och göra julfint här till dess Niclas kommer tillbaka till helgen.

Mormor är dessutom ledig imorgon så vi ska passa på att uträtta lite ärenden med julanknytning.
Mera shopping!
Vissa saker skiljer sig inte mycket från Paris ändå.

Hej, tomtegubbar...

Några bilder från dagens julfirande.

Vilken härlig syn som mötte oss när vi kom till vår träff med barngruppen idag.

Ett klassiskt svenskt julbord med alla dess läckerheter.

Agneta, som är den som leder barnsången, är också ägare till "Affären" (som jag nämnt i tidigare inlägg) och kunde därför lite mer lättillgängligt få tag på alla svenska tillbehör som hör julbordet till.

David var till en början lite avvaktande till det som erbjöds. Men ganska snart följde han alla övrigas exempel och kastade sig mer eller mindre över sin (min) jultallrik.

En klar favorit blev korven och på andra plats kom skinkan. Köttbullarna fick nöja sig med en tredjeplats...

De största julbordskonsumenterna var ju förstås inte barnen utan vi vuxna, mammorna.

Vi slukade det mesta och länsade faten på ett sätt så man nästan kunde tro att vi inte sett mat på länge.

Efter sista tuggan önskade man nästan att man slapp göra det.

Givetvis blev det sång under lunchen. Och passande nog blev det både Hej, tomtegubbar! och Nu är det jul igen...

Sången tog verkligen fart efter den hemmagjorda glöggen som det bjöds på (till de vuxna) efter maten.

Davids julfavorit är "Tipp Tapp" eller Midnatt råder som den heter. Han skrattar så innerligt när man sjunger den för honom. Till barnens glädje hann vi även sjunga lite mer av de klassiska barnvisorna eftersom våra små krabater inte har någon vidare etablerad relation till julsångerna.

David studerar fundersamt Magnus som försökte få de små till att efterlikna "Björnen sover" till sången.

David trodde väl att Magnus var i behov av någon form av medicinsk hjälp och kom till undsättning med "stetoskopet" i högsta hugg.

"Björnen" lovade att inte sova mer...

Det blev en intensiv och lång dag. Men vi hade det jättekul tillsammans, stora som små .

Nu ses vi inte igen förrän vi är tillbaka nästa år. Det ser vi fram mot, men först ska vi njuta de sista veckorna som är kvar på det här året med Er i Sverige.

Vi ses imorn, i Stockholm!

Elefantjakten

Vi var bara tvungna att visa dessa bilder från helgen och för att återknyta till föregående inlägg.

Vi har tidigare nämnt Davids stora kärlek till Babar. Och för att göra vår son ännu lyckligare tänkte vi bl a ge honom en stor gosedjursbabar i juklapp.

Vi har nu under ett par veckors tid varit på babarjakt i storformat men har dessvärre inte haft någon vidare framgång. Den enda jaktlycka var Babar som plastleksaksfigur i olika kombinationer, vilket fick duga...

... men det visade sig fungera rätt bra ändå...


David, stark som en björn... eller elefant, var snabbt framme och tog emot sin gåva och bar lika fort iväg med den. Han var så lycklig. Nästan i klass med pälsmössan.

Jag och Niclas var rätt övertygade om att denna fascination för Babar skulle vara övergående, men vi ser ingen förändring i sikte.
Vi ser bara hur vår lägenhet fylls och snart överdimensioneras av elefanter. Och jakten fortsätter...

Hur som helst så känns Babar rätt harmlös och ofarlig, så vi ska inte klaga.


Igår fick vi besök av Niclas fd kollega, Anders, som skulle jobba i Paris under ett par dagar. Alltid trevligt med besök och Anders var klok nog att stanna över natten innan han drog vidare idag på förmiddagen.

Idag har vi ägnat en stor del av dagen med att tvätta, plocka och packa. David älskar att sortera och pyssla. Men efter en stund blev det lite för enformigt och tradigt så då fick vi pausa och ge oss ut i grådasket.

Imorgon blir det skojsigare. Då gör vi en avstickare i packningen och går på julfirande med lunch i svenska kyrkan. Det är anordnat just för vår gemenskap. Så då får David också möjlighet att säga God jul till sina kompisar. Och jag lika så.

"Lillejul"

Grattis, vår stora lilla kille!
Idag fyller Du 1 1/2 år.
Det har vi firat. Givetvis med pompa och ståt.

Vi passade samtidigt på att fira lite jul i förskott, eftersom vi tycker att det kändes lite knasigt att släpa på Davids klappar fram och tillbaka.

Dessutom, om sanningen ska fram, så hade både jag och Niclas ändå lite svårt att hålla oss...

... så vi var inte sena att plocka fram överraskningarna.

Skönt med sunda föräldrar som inte skämmer bort sina barn.

Den stora hiten och favoriten blev, lite otippat pälsmössan. Hade David själv fått välja så skulle han helst velat sova med mössan på.

David, nu är Du i alla fall rustad för nordligare breddgrader och kyligare klimat.

För David har ju hört att "midvinternattens köld är hård och stjärnorna gnistra och glimma..."

- Sverige, nu jag är rustad och redo. Snart kommer jag!

Sunday lunch

Idag, den andra advent, hade vi Niclas kollega Ron med fru Laureen här på söndagslunch.

De var så gulliga och bjöd över oss på middag när vi letade lägenhet i Paris första vändan i februari tidigare i år och vi har inte förrän nu haft möjlighet att bjuda igen.

Ron är VÄLDIGT barnkär och David njöt av uppmärksamheten.
De två busade så mycket att jag inte vet vem som var tröttast när de skildes åt för ett par timmar sedan.

Paret är från Kanada ursprungligen men har bott på lite olika platser i Europa under de senaste decenniet.

Deras egna barn, två flickor, har sedan en tid tillbaka flyttat hemifrån och går nu på college och jobbar i USA.

Laureen fyllde i den numera obligatoriska gästboken som också blir ett fantastiskt och avslöjande tidsdokument från tiden här i Paris.

Nu börjar i övrigt nedräkningen, men först efter morgondagen, då vi ska fira något alldeles särskilt...

Slut på svineriet!

Så var det klart!

Vi lyckades charma oss igenom den byråkratiska barriär som hindrat oss från att bli vaccinerade mot svininfluensan.

Vi väntar fortfarande på att alla papper ska bli klara som innebär att vi blir registrerade i sjukvårdssystemet och på så vis också får rätt till vaccination. Här krävs nämligen att du blir kallad för att få din dos.

Men vi ledsnade på att vänta. Så vi bestämde oss för att göra ett försök idag och samlade ihop de papper och kort vi hade, engagerade Niclas sekreterare som skrev ihop ett "viktigt" dokument som typ förklarade vikten av att få oss vaccinerade.

Vi valde ett vaccinationscenter, provisoriskt ordnat i en gymnastiksal, i närliggande distrikt (i våra gamla kvarter) som tog emot både barn och vuxna samtidigt. Annars vaccineras barn och vuxna här var för sig på separata ställen. Vi såg till att vara på plats tidigt för att slippa köa och möta trött- och ickeflexibel personal.

Vi hade verkligen laddat och repeterat olika argument. Vi hade kanske till och med kunnat sjunka så lågt som att ställa till med en snyftscen om situationen krävt det. Men det behövdes vare sig argument, höjda röster eller tårar. Vi gled så fint igenom kösystemet utan en antydan till problem.

I väntan på sprutan.

Efter att ha tagit oss igenom två av fyra "kontroller" kändes det rätt hoppfullt.

Tack och lov slapp vi vänta särskilt länge.

Jag tror hela proceduren tog knappt en timme. Allt gick strålande, ingen svimmade eller flydde fälltet. Och trion var vid gott mod hela tiden.

På grund av dagens ändamål hade Niclas tagit ledigt.

Efter vår injektion tog vi oss hem till våra kvarter och åt en välförtjänt lunch tillsammans. Därefter la vi oss alla tre som en björnfamilj och vilade middag en stund.

Eftermiddagen spenderade vi på stan. Solen strålade dagen till ära och vi kan nog erkänna att vi till och med njöt en smula trots att vi hamnade mitt i julhandeln.

White Christmas

Igår gick vi längs med Boulevard Haussmann och beskådade varuhusens julskyltningar.

Det är ännu inte fullt så hysteriskt med dekorationer som man skulle kunna tro, men de större komplexen som Lafayette och Printemps håller däremot inte inne med utsmyckningen.

Det vi sett hittills har mestadels varit rätt lågmält och smakfullt. Å andra sidan har vi i stort sett bara gått under dagtid.

Det är hur som helst befriande att slippa gå i julklappsrushen med Absolute Christmas ackompanjerandes i bakgrunden.


David tyckte att det var spännande och underhållande med föreställningarna som pågick innanför glaset och musiken som spelades till utanför.

Särskilt roligt tyckte han att det var med flickorna som dansade och red på de stora porslinskatterna. Vi fick inte helt klart för oss vad allt egentligen skulle föreställa men det spelade inte så stor roll.

Barnvänligt- och ickeparisiskt nog hade man varit så hjälpsam och byggt upp en lite ramp framför fönstren för de allra minsta.


Vi var bl a på jakt efter en liten tomtedräkt till David, nu när vi passande nog kommer hem lagom till lucia. Var kunde vi då bättre hitta en sådan om inte på H&M.

Det finns nämligen inte så mycket tomtar här i Paris. Här finns mycket övrig tingeltangel och krimskrams men tomtar är det snålt av.

Men vi hittade till slut en tomteutstyrsel. Men de hade inte gjort de lätt för oss i butiken eftersom man valt att hänga de röda trikåerna bland pyjamasarna...



Idag har vi gjort nya tappra försök till julklappshandel. Den här gången höll vi oss till våra kvarter. Och såg till att vi hade sällskap.

Men det har inte blivit så mycket till inköp ännu eftersom vi hela tiden hittar en massa annat roligt att titta på. Och ni vet ju sen tidigare att vår lilla gosse inte direkt gillar shopping så plågan måste därför hållas kort.
Vi får väl se, med tankte på resan hem blir det väl ändå mest mjuka och mycket små paket...

Imorgon blir det troligtvis sista träffen för David och mig med barngruppen för i år. David har sett fram mot att träffa kompisarna i flera dar nu och går gärna och nynnar på sångerna vi brukar sjunga.

För inte har det väl undgått någon att vi äntligen kommer hem till Sverige om dryga veckan!

Julpynt & glöggfrossa

Tittut!

"Klas Klättermus" är i farten igen. Barnstolen är ingen match längre nu är det 5-stegs stegen som ska bestigas. Men även den klarar vår lille herre galant, utan någon som helst respekt för höjden.

Vad blir det härnäst tro?

Jag tyckte oroligt nog att David senast idag blickade lurigt och förväntasfullt ut mot Eiffeltornet...



Några bilder från söndagens adventsfika.

Det blev en väldigt trevlig eftermiddag. Givetvis på barnens villkor, men de vuxna fick även möjlighet att hinna prata och "bonda".

Här sitter jag på golvet med Stefan, Théoni och lilla Estelle. I bakgrunden syns Carl-Johan med Tove i famnen.

David satte sig tillrätta i Kristins knä, tillsammans med Selma.

En liten sagostund är alltid mysigt och lugnar ner de mest speedade barn för en stund.

Krigszon.
Inte så farligt faktiskt, och det ska ju synnas att det varit kalas, inte sant?

Efter diverse julpyntsinköp på Habitat, Lafayette Maison, IKEA, Fnac mm tillsammans med doften av varm glögg, pepparkakor och nybakta lussebullar så känns det som vi kommit i julstämning.

På balkongräcket utanför syns lite av julbelysningen som satts upp. Vi är mycket stolta över den. (Dock är vi ensamma på vår gata om den typen av dekoration...?)

Julen 2009 - vi är redo!

Lusse Lelle...

Voilà!

Vad tycks?

Vi lyckades, till vår stora glädje, hitta ingredienserna till lussebullarna så nu blir det ett adventsfirande enligt svensk tradition, tillsammans med pepparkakor och glögg.

David var den första som fick smaka de franska lussekatterna.

Han kan knappast ha något minne av hur de smakade förra året, men var trots det inte det minsta tveksam att ta sin första tugga.

- Vilken spännande bulle! Men det där med att kalla den för katt förstår jag däremot inte...

-Ok pappa, försten att klämma i sig bullen vinner...

Jag tror Niclas får hålla i sina delikatesser framöver. Det är visst fler i familjen som älskar saffransbullar.

Bäst att gömma bullarna om de nu ska räcka till gästerna imorn.

Mums...

God första advent på er, allihopa!

heja Robin!

En liten hälsning från centercourten.
David följde ikväll med spänning de sista bollarna i kvartsfinalen i ATP-slutspelet mellan Robin Söderling och världstrean Novak Djokovic.

Robin spelade en fantastisk tennis, var överlägsen i andra set och krossade till sist sin motståndare, till Davids stora glädje.



David var klart fascinerad av uppståndelsen och tyckte att underhållningen höll en hygglig nivå.

Han följde publiken och applåderade spelarna efter varje avslutad boll.



David valde såklart att fira segern med ingen mindre än Babar.

-Mamma, jag vet nu vad jag ska bli när jag blir stor...

Höga Visan

Den här bilden tog Niclas på David i söndags när grabbarna trotsade det begynnande regnet och begav sig till lekplatsen. Solen sken sina varmaste strålar för årstiden till en början, innan domedagsblåsten och regnet satte in. Från ingenstans kom sådana kraftiga vindbyar att paraplyet (ett minne blott) och lättare tillbehör for all världens väg.

Plötsligt kom ett par "parkförvaltare" och stängde parken för att ingen skulle skada sig av bl a nedfallande grenar. Niclas tog David och satte kurs mot en annan närliggande park. Men det dröjde inte många minuter innan gubbarna från den nyss stängda lekplatsen dök upp och stängde grindarna för denna också.
Det gjorde inte så förfärligt mycket eftersom regnet det vid den här tidpunkten fullkomligt vräkte ner.

Idag har vi ägnat lite tid åt "högläsning". David har "berättat" sagor för mig ur sina böcker. En klar favorit är Örnis bilar som David fått av sin kusin Gustav. Det är så spännande med brandbilarna (något han upplevt nyligen på lite väl nära håll, se tidigare inlägg), bärgningsbilen och alla trasiga bilar som väntar på hjälp.

Annars är det fortfarande Babar som slår högst. Vi har inte riktigt förstått varför, men det är ju tacksamt med tanke på landet vi befinner oss i.

Värre hade det kanske varit att få tag på litteratur om David exempelvis avgudat Rasmus Nalle, Dunderklumpen eller liknande...

Därefter tog vi oss, från pärm till pärm, igenom Alice Tegnérs barnvisor. Blandat med några av de övriga klassikerna.

De flesta av visorna känner David igen från sångstunderna i svenska kyrkan. Favoriterna just nu, som man också kan göra rörelser till är; Imse vimse spindel, ekorrn satt i granen, lilla snigel, bä bä vita lamm, i ett hus vid skogens slut och så introt till fåret Shaun...





Höga Visans (bok ur Gamla Testamentet) hebreiska namn: 'shir ha-shirim' betyder egentligen Sångernas sång.

Knockad - men ej nedslagen...

... bara utslagen.
Det har varit en tuff helg för familjen då större delen varit sjuka. David är tack och lov på bättringsvägen, själv har jag legat som ett paket under dagen. Niclas fick skjuta jobbet åt sidan och har VAMMAT (Vård Av sjuk Mamma) idag. Vilken tur jag har! Så nu ser vi ljuset i tunneln...

Vi har i övrigt bestämt att vaccinera oss mot den där grissjukan. Helst innan vi kommer till Sverige. För att få göra det här måste man vara registrerad inom sjukvårdssystemet, vilket vi är, men nu inväntar vi bara våra kort.

Och det förstår ju alla, med tanke på det flyt vi har haft med fransmännens byråkratiska system, att vi troligtvis kommer att få dessa lagom till dess vi lämnar landet för gott. Vem vet, vi kanske blir överraskade den här gången...

Igår var vi dock "tvungna" att göra en liten utflykt till IKEA och fylla på glöggförrådet. Det är, om det undgått någon, redan första advent nu på söndag och vi har lite ambitiöst bjudit in till lite fika. Vi har nämligen helt räknat med att baka både lussekatter och pepparkakor till denna tillställning men det verkar vara lättare sagt än gjort.

Att få tag på ingredienser till dessa adventsfikamåsten kommer att bli en utmaning, då dessa sällan säljs i butik. Har man tur kan man finna vissa kryddor och jäst (färsk) hos sin lokala Boulangerie/pâtisserie.

Så vi får se hur det går. Vi är i alla fall utrustade med både kavel och formar...

David är tapper. Men kommer inte undan tandborstningen trots sin förkylning, och roligast är ju ändå att borsta själv.

Mår David och jag bättre, så är vi bjudna några stycken till en svensk familj, bosatta på en gård söderöver strax utanför Paris senare i veckan. Där finns bl a en massa skojsiga djur att titta på och det kan ju vara nyttigt att friska upp minnet på David som annars kommer bli en äkta city slicker.

Lågtryck & målarkludd

Idag var det snorigt och hängigt, så David gick på lågvarv. Vi stannade därför på hemmaplan.

I övrigt är vi alla lite yra i bollen efter all målafärgsdoft och lösningsmedelsos som dominerar i lägenheten. Kanske kan det tyckas att vi verkar lite väl överkänsliga och överdramatiserar situationen. Men det har faktiskt varit så påfallande starkt att vi alla tre trängt ihop oss i gästrummet, som väl nog lyckats undkomma doftspridningen.

Ni "lyckliga" som gästat detta rum vet att det är ganska generöst tilltaget men det känns ändå lite fånigt med tanke på de övriga outnyttjade kvm. Ja ja, det är bara att stå ut...

... frågan är bara hur hälsovådligt det kan vara? Och särskilt för David. Å andra sidan, när vi nu har valt att låta honom växa upp så långt ifrån frisk luft och rena miljöer som möjligt kommer han väl ändå drabbas av både stenlunga och allergiska besvär. Usch, vilka föräldrar vi är...

... och dessutom låta honom se på TV. Fy oss!

Vi spenderade således en del av eftermiddagen med att titta på favoriten Shaun le mouton (fåret Shaun). Eller favoriten är väl att ta i. Intresset för TV:n är tack och lov inte särkilt stort, men musiken till programmet fungerar utmärkt att göra gymnastiska övningar till.

"Bubble Boy"

Nu gäller det att vara påhittig när David och jag under dagarna helt och hållet får ägna oss åt div utomhusaktiviteter.

Däremellan har vi givetvis bokat upp dom vi umgås med och bjudit in oss på luncher och fikastunder.

David har inga större möjligheter att röra sig innomhus p g a renoveringen och dessutom misstänker jag att det knappast är vattenbaserad färg man använder...

Här är David på nya upptåg i en park i kvarteren kring Mirabeau i det 16ème arr.

Bron som länkade de olika ställningarna samman var spännande.
Höga klätterställningar kittlar härligt i magen. Särskilt kul är det att lura upp mamma i dom.

Som ni ser har hösten också hittat hit. Men en väldigt mild sådan. I helgen var det närmare 20 grader, idag runt 15, så vi fryser inte direkt.

Men givietvis är vi rustade för kallare väder. Vi har ju önskat oss en vit jul...

Några bilder från kvällens bad. Jag tror skumbadet fått konkurrens.

Igår när vi åt lunch tillsammans med vänner, fick David lära sig blåsa såpbubblor. Det tog en liten stund för honom att lista ut att man skulle blåsa ut och inte dra in såpan
i munnen.

Ni ser, övning ger färdighet...

Så när koden väl var knäckt kunde inget hejda honom. David var eld och lågor över denna nya upptäckt. Vi försökte oss på detta redan i somras men då var intresset inte lika stort.

Dessutom har David i dagarna börjat prata med "tvåordsmeningar", som titta stjärna, juice slut, bajs blöja... mm.

Det är så roligt!

Från en konstnär till en annan...

Idag var det så dags för våra hantverkare att göra entré.
Lägenheten ovanför hade givit oss en vattenskada i inflyttningspresent. Det var någon form av olycka med en tvättmaskin inblandad, så delar av vår hall och ett av badrummen blev ganska illa åtgångna. Detta kände vi till före flytten men skadan skulle åtgärdas snarast, den behövde bara torka ut ordentligt innan, sas det.

Så långt var vi med på noterna. Visst kunde vi leva med lite flagnad färg och sprucken stuckatur en tid.
Men när vi för ett par veckor sedan fick klart för oss att det inte handlade om någon "uttorkning" utan en kamp mellan två försäkringsbolag blev tonen från vår sida en helt annan. Vem vet när de kunde tänkas komma överens..?

Så vi körde med den franska, den icke så lågmälta och hänsynsfulla stilen...
... och det fungerade tydligen. För plötsligt blev det så väldigt bråttom och gubbarna kunde komma redan idag.

Dessvärre är renoveringen beräknad att ta 2-3 veckor (?)... Håller tummarna för att de skyndar på, men erfarenheten säger annat. Första dagen fick de i alla fall godkänt. Jag tror till och med att målaren jobbade in lunchen...

Hur som helst, så kommer här en liten hälsning från vår egen målare, eller konstnär. Det är nog bäst att spara alla hans verk till senare. Vem vet, kanske är det en ny Picasso som sitter här vid köksbordet?