Julhälsning

Vi lyckades till sist skotta oss ut.

David är tack och lov bättre, men det var en seg basilusk som lät vår lilla solstråle ligga febrig och vägra lek och mat i nästan en vecka. Usch, inget roligt alls. Men nu är den i alla fall besegrad!

Dessutom är alla paket inslagna och väskorna packade. Imorgon bär det nämligen av söderut till farmor och farfar, där vi ska fira jul. Det ska bli så kul! Hoppas bara vi slipper snökaoset som väntas möta oss på vägen och att det inte blir allt för långa bilköer.

Även om vi firar julhelgen borta var vi ju tvungna att skaffa en egen gran. Här är några bilder från när David hjälpte till att klä den... och klä av den.


Hänga, hänga...
Det är så fantastiskt roligt med allt tingeltangel, särskilt glaskulorna och julgransljusen.
Julen har blivit betydligt skojsigare genom Davids ögon, nyfikenhet och funderingar.

Nu tar vi lite julledigt och passar därför på att önska ALLA en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År, om vi inte hinner ses innan.

Det kan ju förstås hända att vi ändå dyker upp de närmaste dagarna. Om inte, så ses vi nästa år och definitivt i Paris.

Stora Kramar från oss till Er!

- Vi ses igen, 2010!

Insnöad

Idag har det snöat och snöat och snöat.
Utan uppehåll.

Det har kommit så mycket snö att det är svårt att ta sig fram med bil eller barnvagn.
Så vi kommer ingenstans. Inte låg vår gata på prioriteringslistan hos snöröjningen heller...

... så vi fick stanna hemma.

Vilket inte var någon större förlust eftersom David är sjuk. Han har hög feber och saknar både lek-och matlust. Stackars liten.

Dessutom så tråkigt eftersom vi skulle träffat Davids kompisar med mammor på glögg ikväll, vilka vi inte träffat sedan början av sommaren.

Nåväl, det blir fler tillfällen. Håller nu tummarna för att lillprinsen kryar på sig snabbt och vädret stabiliseras. Snö till jul i all ära, men var det verkligen det här vi ville ha?
Man får vara försiktig med vad man önskar sig...

Hem ljuva hem

Så landade vi då äntligen, något försenade, på ett kyligt Arlanda i fredagskväll.

Resan gick bra, vår packning var tung men humöret hölls uppe av vår solstråle och tappre lilla kille.
Ständigt på nya äventyr.

David var exalterad av bilresor och "flygaplan" men frågade ändå i taxin hem efter "torne tornet" (Eiffeltornet). Det återseendet dröjer dock ett tag...

Igår var Niclas iväg på sitt årliga julbord med herrarna och jag och David var på födelsedagskalas. David och jag fortsatte därefter till mormor och morfar där vi också stannade över natten. Vi tyckte Niclas kunde få vila och komma ikapp dagen innan han anslöt till vårt sällskap under luciakvällen.

Apropå Lucia, så lussade David för mormor och morfar imorse i sin nya tomteutstyrsel (se tidigare inlägg). Visst blev han fin?!

-Tipp tapp, tipp tapp, tippe tippe tipp tapp...

Vilken succe, och tomtemössan fick sitta på under hela repertoaren. Fast David var lite mer på bus- än sånghumör så konserten blev inte särskilt lång.

Eftermiddagen spenderade vi på Steninge slotts julmarknad. David, jag, mormor och morfar gjorde en liten utflykt som överraskande nog resulterade i div julpynt och julgodis.

Tomtedräkten åkte även på senare under kvällen när Niclas och morbror Carl anslöt.

Imorgon kväll åker Niclas tillbaka till Paris. Kanske hinner vi köpa en gran dessförinnan så David och jag kan klä den och göra julfint här till dess Niclas kommer tillbaka till helgen.

Mormor är dessutom ledig imorgon så vi ska passa på att uträtta lite ärenden med julanknytning.
Mera shopping!
Vissa saker skiljer sig inte mycket från Paris ändå.

Hej, tomtegubbar...

Några bilder från dagens julfirande.

Vilken härlig syn som mötte oss när vi kom till vår träff med barngruppen idag.

Ett klassiskt svenskt julbord med alla dess läckerheter.

Agneta, som är den som leder barnsången, är också ägare till "Affären" (som jag nämnt i tidigare inlägg) och kunde därför lite mer lättillgängligt få tag på alla svenska tillbehör som hör julbordet till.

David var till en början lite avvaktande till det som erbjöds. Men ganska snart följde han alla övrigas exempel och kastade sig mer eller mindre över sin (min) jultallrik.

En klar favorit blev korven och på andra plats kom skinkan. Köttbullarna fick nöja sig med en tredjeplats...

De största julbordskonsumenterna var ju förstås inte barnen utan vi vuxna, mammorna.

Vi slukade det mesta och länsade faten på ett sätt så man nästan kunde tro att vi inte sett mat på länge.

Efter sista tuggan önskade man nästan att man slapp göra det.

Givetvis blev det sång under lunchen. Och passande nog blev det både Hej, tomtegubbar! och Nu är det jul igen...

Sången tog verkligen fart efter den hemmagjorda glöggen som det bjöds på (till de vuxna) efter maten.

Davids julfavorit är "Tipp Tapp" eller Midnatt råder som den heter. Han skrattar så innerligt när man sjunger den för honom. Till barnens glädje hann vi även sjunga lite mer av de klassiska barnvisorna eftersom våra små krabater inte har någon vidare etablerad relation till julsångerna.

David studerar fundersamt Magnus som försökte få de små till att efterlikna "Björnen sover" till sången.

David trodde väl att Magnus var i behov av någon form av medicinsk hjälp och kom till undsättning med "stetoskopet" i högsta hugg.

"Björnen" lovade att inte sova mer...

Det blev en intensiv och lång dag. Men vi hade det jättekul tillsammans, stora som små .

Nu ses vi inte igen förrän vi är tillbaka nästa år. Det ser vi fram mot, men först ska vi njuta de sista veckorna som är kvar på det här året med Er i Sverige.

Vi ses imorn, i Stockholm!

Elefantjakten

Vi var bara tvungna att visa dessa bilder från helgen och för att återknyta till föregående inlägg.

Vi har tidigare nämnt Davids stora kärlek till Babar. Och för att göra vår son ännu lyckligare tänkte vi bl a ge honom en stor gosedjursbabar i juklapp.

Vi har nu under ett par veckors tid varit på babarjakt i storformat men har dessvärre inte haft någon vidare framgång. Den enda jaktlycka var Babar som plastleksaksfigur i olika kombinationer, vilket fick duga...

... men det visade sig fungera rätt bra ändå...


David, stark som en björn... eller elefant, var snabbt framme och tog emot sin gåva och bar lika fort iväg med den. Han var så lycklig. Nästan i klass med pälsmössan.

Jag och Niclas var rätt övertygade om att denna fascination för Babar skulle vara övergående, men vi ser ingen förändring i sikte.
Vi ser bara hur vår lägenhet fylls och snart överdimensioneras av elefanter. Och jakten fortsätter...

Hur som helst så känns Babar rätt harmlös och ofarlig, så vi ska inte klaga.


Igår fick vi besök av Niclas fd kollega, Anders, som skulle jobba i Paris under ett par dagar. Alltid trevligt med besök och Anders var klok nog att stanna över natten innan han drog vidare idag på förmiddagen.

Idag har vi ägnat en stor del av dagen med att tvätta, plocka och packa. David älskar att sortera och pyssla. Men efter en stund blev det lite för enformigt och tradigt så då fick vi pausa och ge oss ut i grådasket.

Imorgon blir det skojsigare. Då gör vi en avstickare i packningen och går på julfirande med lunch i svenska kyrkan. Det är anordnat just för vår gemenskap. Så då får David också möjlighet att säga God jul till sina kompisar. Och jag lika så.

"Lillejul"

Grattis, vår stora lilla kille!
Idag fyller Du 1 1/2 år.
Det har vi firat. Givetvis med pompa och ståt.

Vi passade samtidigt på att fira lite jul i förskott, eftersom vi tycker att det kändes lite knasigt att släpa på Davids klappar fram och tillbaka.

Dessutom, om sanningen ska fram, så hade både jag och Niclas ändå lite svårt att hålla oss...

... så vi var inte sena att plocka fram överraskningarna.

Skönt med sunda föräldrar som inte skämmer bort sina barn.

Den stora hiten och favoriten blev, lite otippat pälsmössan. Hade David själv fått välja så skulle han helst velat sova med mössan på.

David, nu är Du i alla fall rustad för nordligare breddgrader och kyligare klimat.

För David har ju hört att "midvinternattens köld är hård och stjärnorna gnistra och glimma..."

- Sverige, nu jag är rustad och redo. Snart kommer jag!

Sunday lunch

Idag, den andra advent, hade vi Niclas kollega Ron med fru Laureen här på söndagslunch.

De var så gulliga och bjöd över oss på middag när vi letade lägenhet i Paris första vändan i februari tidigare i år och vi har inte förrän nu haft möjlighet att bjuda igen.

Ron är VÄLDIGT barnkär och David njöt av uppmärksamheten.
De två busade så mycket att jag inte vet vem som var tröttast när de skildes åt för ett par timmar sedan.

Paret är från Kanada ursprungligen men har bott på lite olika platser i Europa under de senaste decenniet.

Deras egna barn, två flickor, har sedan en tid tillbaka flyttat hemifrån och går nu på college och jobbar i USA.

Laureen fyllde i den numera obligatoriska gästboken som också blir ett fantastiskt och avslöjande tidsdokument från tiden här i Paris.

Nu börjar i övrigt nedräkningen, men först efter morgondagen, då vi ska fira något alldeles särskilt...

Slut på svineriet!

Så var det klart!

Vi lyckades charma oss igenom den byråkratiska barriär som hindrat oss från att bli vaccinerade mot svininfluensan.

Vi väntar fortfarande på att alla papper ska bli klara som innebär att vi blir registrerade i sjukvårdssystemet och på så vis också får rätt till vaccination. Här krävs nämligen att du blir kallad för att få din dos.

Men vi ledsnade på att vänta. Så vi bestämde oss för att göra ett försök idag och samlade ihop de papper och kort vi hade, engagerade Niclas sekreterare som skrev ihop ett "viktigt" dokument som typ förklarade vikten av att få oss vaccinerade.

Vi valde ett vaccinationscenter, provisoriskt ordnat i en gymnastiksal, i närliggande distrikt (i våra gamla kvarter) som tog emot både barn och vuxna samtidigt. Annars vaccineras barn och vuxna här var för sig på separata ställen. Vi såg till att vara på plats tidigt för att slippa köa och möta trött- och ickeflexibel personal.

Vi hade verkligen laddat och repeterat olika argument. Vi hade kanske till och med kunnat sjunka så lågt som att ställa till med en snyftscen om situationen krävt det. Men det behövdes vare sig argument, höjda röster eller tårar. Vi gled så fint igenom kösystemet utan en antydan till problem.

I väntan på sprutan.

Efter att ha tagit oss igenom två av fyra "kontroller" kändes det rätt hoppfullt.

Tack och lov slapp vi vänta särskilt länge.

Jag tror hela proceduren tog knappt en timme. Allt gick strålande, ingen svimmade eller flydde fälltet. Och trion var vid gott mod hela tiden.

På grund av dagens ändamål hade Niclas tagit ledigt.

Efter vår injektion tog vi oss hem till våra kvarter och åt en välförtjänt lunch tillsammans. Därefter la vi oss alla tre som en björnfamilj och vilade middag en stund.

Eftermiddagen spenderade vi på stan. Solen strålade dagen till ära och vi kan nog erkänna att vi till och med njöt en smula trots att vi hamnade mitt i julhandeln.

White Christmas

Igår gick vi längs med Boulevard Haussmann och beskådade varuhusens julskyltningar.

Det är ännu inte fullt så hysteriskt med dekorationer som man skulle kunna tro, men de större komplexen som Lafayette och Printemps håller däremot inte inne med utsmyckningen.

Det vi sett hittills har mestadels varit rätt lågmält och smakfullt. Å andra sidan har vi i stort sett bara gått under dagtid.

Det är hur som helst befriande att slippa gå i julklappsrushen med Absolute Christmas ackompanjerandes i bakgrunden.


David tyckte att det var spännande och underhållande med föreställningarna som pågick innanför glaset och musiken som spelades till utanför.

Särskilt roligt tyckte han att det var med flickorna som dansade och red på de stora porslinskatterna. Vi fick inte helt klart för oss vad allt egentligen skulle föreställa men det spelade inte så stor roll.

Barnvänligt- och ickeparisiskt nog hade man varit så hjälpsam och byggt upp en lite ramp framför fönstren för de allra minsta.


Vi var bl a på jakt efter en liten tomtedräkt till David, nu när vi passande nog kommer hem lagom till lucia. Var kunde vi då bättre hitta en sådan om inte på H&M.

Det finns nämligen inte så mycket tomtar här i Paris. Här finns mycket övrig tingeltangel och krimskrams men tomtar är det snålt av.

Men vi hittade till slut en tomteutstyrsel. Men de hade inte gjort de lätt för oss i butiken eftersom man valt att hänga de röda trikåerna bland pyjamasarna...



Idag har vi gjort nya tappra försök till julklappshandel. Den här gången höll vi oss till våra kvarter. Och såg till att vi hade sällskap.

Men det har inte blivit så mycket till inköp ännu eftersom vi hela tiden hittar en massa annat roligt att titta på. Och ni vet ju sen tidigare att vår lilla gosse inte direkt gillar shopping så plågan måste därför hållas kort.
Vi får väl se, med tankte på resan hem blir det väl ändå mest mjuka och mycket små paket...

Imorgon blir det troligtvis sista träffen för David och mig med barngruppen för i år. David har sett fram mot att träffa kompisarna i flera dar nu och går gärna och nynnar på sångerna vi brukar sjunga.

För inte har det väl undgått någon att vi äntligen kommer hem till Sverige om dryga veckan!