Stjärnorna på slottet

Idag styrde vi kosan ca 4 mil sydväst om Paris till Parc naturel régional de la Haute Vallée de Chevreuse med siktet på Château de Breteuil. Vi hade fått ett tips av Niclas kollega att där skulle det vara franskt, vackert, barnvänligt och öppet (söndagsöppet tillhör ju undantagen här). Dessutom kände vi oss redo för lite natur, kultur och frisk lantluft.


Slottet var mycket riktigt pampigt, med vackra trädgårdar, orangerie och ett crêperie där vi slog oss ner för att avnjuta en liten lunch. Davids premiärcrêpes fick högsta betyg. Intill hade man smakfullt byggt upp en lekpark, vilket föll vår lille herre i smaken. Särskilt "Jeepen" och rutschkanan var populära.


Eftersom vädret kunde ha varit något soligare och varmare för utomhusaktivitet så blev vi lite sugna på att komma inomhus och tina upp en aning. Därför tyckte vi att en visning på slottet kanske skulle passa bra. Det var i övrigt den enda möjligheten att få komma in på slottet.


Vårt enda, och synnerligen väsentliga, problem just då var att guidningen var på franska. Men vi hade ett litet informationsblad på engelska med oss och vi kunde nöja oss med att titta på interiören.
Men så hade vi ju en inte fullt så kulturintresserad 15 månaders med oss också ...



... det blev en låång timmes visning och vi var efteråt tacksamma att den inte blev dyrare än vi först hade räknat med. Hoppas nu bara att ägarna inte tittar allt för noga på interiören ...


Efter en promenad runt omgivningarna satte vi kurs tillbaka mot Paris. Vi gjorde bara ett kort stopp på vägen vid Château de Dampierre. Och visst blir man imponerad och intresserad av dessa fantastiska 1600-tals slott även om valda delar av familjen inte kan titulera sig som rojalist.