Packat & klart?

Vi började måndagen med frukost tillsammans hela lilla familjen. Det händer sällan på vardagarna nuförtiden. Jag och Niclas var lite pirriga inför inspektionen av nya lägenheten.

Eftersom vi bara sett den en endaste gång innan ville vi ju ha samma känsla efter titten den här gången som för ett par veckor sedan. Vi önskar ju så gärna att det ska fungera nu äntligen.

David var på strålande humör och passade på att rasta "Myran" och "krokodilen" hos oss i köket.

Sedan gjorde vi oss i ordning och stack iväg till vår nya adress.

Väl där, möttes vi inte riktigt av den syn vi så gärna hade önskat. Lägenheten kände vi precis lika mycket för men den förra hyresgästen hade snålat rejält med städningen och på något märkligt sett kommit undan med det.

Därtill var det problem med uppvärmningen av vattnet - gasen var inte påkopplad. Samt en del andra saker som man sist lovat att åtgärda... suck!
Men Niclas som nu bott och arbetat i detta land en tid har nu lärt sig hur man hanterar icke önskvärda situationer.

Säger man inte till - tar fransmännen dig inte på allvar, ryter man ifrån - lyssnar de i bästa fall på dig men blir du fly förbannad och gormar och skriker så får du oftast din vilja igenom. Men du måste följa upp ett antal gånger för att något överhuvudtaget ska bli gjort. Med andra ord: "it's the french way".

Detta ledde bl a till att inspektionen drog en del över tiden. David som varit på sitt bästa humör ledsnade och började protestera vilt och hade inga som helst tankar på att samarbeta. Så vi kände att det var dags att lämna och bege oss hem för att ta vara på det sista dygnet vid Monceau.

Ja ja, nu kommer flyttgubbarna imorgon bitti kl. 8:00 och vi är nästan färdigpackade. Flytten tar nog hela dagen men till kvällen sitter vi på vår nya adress med eller utan gas och varmvatten...

Detta innebär att det med största sannolikhet kommer att bli ett litet uppehåll i bloggen under ett par dagar till dess att vi är uppkopplade igen. Ni får helt enkelt försöka stå ut...

Detsamma gäller för telefonen, men ni som vill nå oss gör det på våra franska mobiler (+ Petras svenska)

Håll tummarna för oss nu!

Må gott alla så hörs vi snart igen.

Dan före dan före dopparedan...

Idag har vi ägnat större delen av dagen åt att packa och rodda här hemma. Vi har fått alternera uppsikten av vår lilla busunge, men han har varit superduktig.

På eftermiddagen tog Niclas med David ut så kunde jag sikta in mig på de mer ömtåliga ägodelarna och effektivisera arbetet en aning.
Niclas fick då givetvis uppdraget att agera fotograf vid lämpligt tillfälle. Visst ser vår lilla kille så STOR ut?

Jag är inte fullt underrättad med vad grabbarna exakt gjorde under några timmar på eftermiddagen men David var så trött ikväll att han nästan bönade och bad om att få gå och lägga sig.


Imorgon ska vi inspektera nya lägenheten, så allt ser ok ut innan inflytt. Vi hoppas inte på några obehagliga överraskningar. Läget är förhoppningsvis under något sånär kontroll. Vi är grymt förväntansfulla!

"Plastic Fantastic"

Idag fattade familjen ett enhälligt beslut om att skjuta upp packandet till söndagen. Det vackra och varma vädret kallade på oss.

I solsken och 25 gradig hetta tog vi oss över Seine till gränsen vid 6ème och 7ème Arr. Vi skulle bl a titta på matsalsstolar och gardiner till nya lägenheten.

Gardinerna avvaktade vi med, men vi lyckades hitta trendiga italienska stolar som vi alla 3 blev lika förtjusta i. Har vi tur så hittar stolarna sitt nya hem i nästa vecka.

Men imorgon, söndag, finns inga ursäkter då blir det slitgöra, om dock ett rätt angenämt sådant. Den här gången känns det mer som vi flyttar till än från något.

Reflektion: Apropå söndagen eller "vilodagen" så har man här i Frankrike tagit fasta på vad budordet säger. Här är helgen helig och vilodagen återuppstånden.
Fransmännen sliter som djur till sena timmen under veckodagarna, redan på fredagseftermiddagen trissas stämningen bland människorna upp och luften är så laddad att man nästan kan ta på den, på lördagen ska ALLA ärenden uträttas (därför rekommenderas ej shopping denna dag om du önskar behålla din psykiska hälsa vid god vigör) för att man på söndagen gjort sig förtjänt av att göra absolut ingenting.

Allt är i stort sett stängt ändå så "måstena" och ärendena får helt enkelt vänta. De flesta väljer att umgås med familjen. Takten, människorna och trafiken, allt går på sparlåga. Allt är lugnare och tystare. Det är en ganska skön kontrast till vårt annars så stressiga och alltid så tillgängliga "24/7 - life".

Så vi kanske också ska tänka lite mer på "vilodagen"och se till att vi helgar den...
... hmm, så vad sa jag nu gällande packandet imorgon...

På rymmen...

Nu gäller det att snöra på sig löparskorna och ställa sig redo i startblocket - David är i farten och har dessutom ett rejält försprång.

Hur är det möjligt för en liten person som för ett par veckor sedan inte vågade släppa taget och höll sig hårt i mammas byxben nu plötsligt pinnar iväg utan några som helst rädslor eller respekt för potentiella faror? Att nyfikenheten kan vara så stor och övervinna allt.

Det är med visst vemod som vi nu lämnar vårt Parc Monceau för nya upptäckter och utmaningar. Även om det inte handlat om någon längre period så har vi redan många roliga minnen härifrån.

Hej, vad det går. Usain Bolt släng dig i väggen, kliv av banan för här kommer jag!

- Tur att jag fick behålla mina sneakers på istället för alla trendiga designerskor som mamma försöker lura på mig.

Härligt med lite energipåfyllning. Det finns så mycket att utforska och leka med att det knappt finns tid över att äta.

Pappa är hemma, helgen är här - nu har vi "fredagsmys"!

Stora Kramar från oss till er allihopa!

Mot ny adress!

Efter en dag med lek, stoj och sång tillsammans med mina svenska "medsystrar"+ barn så väntade lägenheten på att äntligen få packas ihop för att så småningom fraktas ett par km sydväst om vår nuvarande position. Närmare bestämt på tisdag - då bär det av mot ny adress. Härligt!

Tänkte dela med mig av ett par bilder som vi tog när vi såg den för första gången för ett par veckor sedan.

Läget var väl en bidragande faktor till att vi fastnade för lägenheten. (Ja, ja lite tjatigt, men vi tycker nog att vi har anledning att skryta en aning)

Nå väl, den här bilden visar vardagsrum och en liten skymt av matsal till vänster i bild. Bilden är tagen från hallgången mot balkongen.

Den här bilden visar den blivande matsalen.

Det här fiskbens- liknande parkettgolvet är tydligen typiskt parisiskt.

Detta är samma rum som bilden ovan.

Det här är ett av sovrummen.

Ja, nu har ni fått en liten insyn i vårt nästa boende och visst ska det bli spännande att göra sig hemmastad.

Och plats finns det ju om vi nu skulle få gäster...

Det är tur att man har en sån fantastisk liten hjälpreda när man ska flytta. Fast de flesta av våra saker har en benägenhet att hamna utanför lådan eller någon helt annanstans.

Men egentligen är det ju roligare att leka...

... eller att köra bil...

"Bohemian Chic"

Så idag var det då dags för oss att besöka "Affären". En svensk livsmedelsbutik mitt i Paris. Det finns fler av den här sorten men just denna skulle vara extra välsorterad.

Läget var vid första anblicken lite oväntat. På en bakgata vid Pigalle, precis vid Moulin Rouge och bland div sexbutiker, som förövrigt är ett riktigt nedgånget område. Men det har väl sina förklaringar av det rådande prisläget - det är så oerhört dyrt med lokal i Paris och svenskt messmör, sill och wasaknäcke kanske inte lockar storpublik direkt.

Hur som helst, jag var ändå hoppfull, plötsligt kändes filmjölk, rödbetssallad och Kalles kaviar så exotiskt. Leendet frös dock en aning på mina läppar när jag såg prislapparna.

Håll i er: 500 g Zoegas skånerost kostade ca 70kr, Kalles kaviar ca 50kr, 1 l filmjölk ca 30kr och dagens värsta 560 g Nestlés äppelgröt (för barn) ca 85kr (?!).

Ni förstår kanske varför det inte blev någon storhandling för mig den här gången. Vad som till slut hamnade i min varukorg håller jag för mig själv.

Vi hade ju också en jättebra guide med oss. Fransktalande till på köpet. Therese och hennes 10 månaders son, Emil. Therese har studerat och bott flertalet år i Paris och har tills nyligen bott i bla Shanghai och Hong Kong. Nu ska hennes lilla familj vid årsskiftet bosätta sig i södra Frankrike. Men fram till dess hoppas jag att hon vill och hinner visa mig sina smultronställen här i stan.

Mellan Parc Monceau och Montmartre, inte långt från "Affären"där vi var, ligger ett supermysigt område precis vid Saint-Marie des Batignolles (också i det 17ème Arr). Lite "Bohemian Chic", lite södermalmskänsla. Stilfullt, levande fast med ett härligt lugn. Snyggt och rent. Mycket butiker, gallerier, klubbar med levande musik och bra restauranger. Ett område som på senare år blommat upp, renoverats och snyggats till och blivit jättepopulärt och nu givetvis också jättedyrt.

Efter en kaffe m bakelse på ett underbart fik med uteservering, där vi hade sällskap av en finstämmig trubadur och en äldre herre som satt djupt försjunken i sin tidning , behövde våra söner få springa av sig dagens shopping. Så vi landade en stund på en lekplats i närliggande park.

Lustigt, det här stället hade vi aldrig upptäckt om inte någon, som Therese i vårt fall, serverat oss det. Hit vill jag gå igen, det här måste Niclas se.

Har givetvis inte glömt den sedvanliga bilden på David. Bilden är från ikväll när David skulle visa några av hans bästa dansmoves för mig. Vinnaren blev, utan konkurrens, 360 graders piruetten!

Kladd & plask

Kan själv, äta själv, gå själv... börjar inse vart vi är på väg in i. Men det är ingen idé att försöka hindra utvecklingen. Det är bara att ställa in sig på helsanering av kök efter måltid. Men om sanningen ska fram så är vår son rätt försiktig och skeden hittar nästa alltid rätt.

Det viktigaste är att han har god aptit och tycker det är roligt att äta. Och faktum är att det mesta går ner i denna lilla herre, han äter i stort sett allt. Det första David frågar efter när han vaknar på morgonen är: "Nam nam?!" (Om någon undrar vad den gröna "geggan" på tallriken är så kan jag berätta att det är något finfördelad/tuggvänlig lax och spenat)

En annan favoritsysselsättning är att bada, eller "bahe". David har älskat att bada från det han föddes och desto mer inspirerad blev han efter babysimmet vid 5 månaders ålder.

Härligast är det med bubblor och alla leksaker. Duschslangen har blivit lite av en favorit på sistone. Badandet är inte bara för skoj och nedvarvnings skull utan lite av en nödvändighet när man bor mitt i stan.

Imorgon har vi en dejt med svenska Therese och hennes Emil, 10 månader. Vi tänker göra ett besök i "Affären" ...

Daddy Cool !

Ser ni vem jag liknar?

... höjdpunkten på dagen är när pappa kommer hem från jobbet och busar med mig.

God natt alla, sov gott

vi ses imorn!

Kram

David

"A Walk in the Park"

Vissa dagar blir ju inte riktigt som man tänkt sig. Det har man ju vant sig vid som småbarnsförälder. Idag var en sådan dag. Och i takt med att David växer, växer viljan, humöret och röstresurserna. När var det nu trotsåldern började?

Det var ingen idé att tänja på gränserna idag. Så vi gick ut och lekte, tittade på pippisar, vovar och vinkade till gamla damer. Sen ställde vi oss givetvis i en lagom trafikerad korsning en stund och hade lite fordonsspan. Därefter gick det hyfsat att uträtta några ärenden, tills att det var dags för Davids vila.

Vi gick förbi en skola. Utanför stod, istället för cyklar, skolbarnens sparkcyklar låsta längs med räcket utanför porten. Det såg ganska lustigt ut. Stadsbarnen hittar sina egna lösningar, hoppas att de också får möjlighet att lära sig cykla mer traditionellt så småningom .

Även om vissa dagar kan vara tuffare än andra och lite upp å ner så brukar jag och David alltid sluta dagen som bästa vänner. Och vad passar då bättre än en liten lässtund i sängen, helst ur favoriten Babar av någon, förvisso mycket passande, men outgrundlig anledning.

Reflektion: Vädret har ju vi svenskar alltid något att säga om, även jag. Här om dagen så skulle jag och David gå till lekparken. Mörka moln hängde över Paris under större delen av dagen och det kom även ett par lättare skurar. När vi kom till parken så var det HELT öde, inte en kotte. Det passerade väl kanske under den stund vi var där en 2-3 joggare och någon hundägare. Kändes jättemystiskt, som om alla invånare hade förintats från jordens yta och försvunnit. Att lekplatsen var tömd på barn kändes väldigt konstigt med tanke på de få alternativ som finns för barn på den här sidan av stan.

Efter en stunds klättrande och kanande så började det att regna så vi tog skydd under ett stort träd. Borta i fjärran såg vi plötsligt några barn med fröknar som också tagit skydd för regnet under ett annat träd. (Skönt att vi inte var helt ensamma längre). Det pågick någon form av aktivitet där under trädet. Barnen tog ur sina ryggsäckar upp regnkläder och mössor. Mössor och regnkläder - kan bara betyda en sak: svenska barn. Mycket riktigt så var det en grupp 6-7 åringar från svenska skolan som hade trotsat vädret. För ni vet ju vad man säger ; "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder"

Har märkt nu efter en tid i denna stad, om inte solen är framme så är inte fransmännen det heller. Det är då man får passa på ...

Stjärnorna på slottet

Idag styrde vi kosan ca 4 mil sydväst om Paris till Parc naturel régional de la Haute Vallée de Chevreuse med siktet på Château de Breteuil. Vi hade fått ett tips av Niclas kollega att där skulle det vara franskt, vackert, barnvänligt och öppet (söndagsöppet tillhör ju undantagen här). Dessutom kände vi oss redo för lite natur, kultur och frisk lantluft.


Slottet var mycket riktigt pampigt, med vackra trädgårdar, orangerie och ett crêperie där vi slog oss ner för att avnjuta en liten lunch. Davids premiärcrêpes fick högsta betyg. Intill hade man smakfullt byggt upp en lekpark, vilket föll vår lille herre i smaken. Särskilt "Jeepen" och rutschkanan var populära.


Eftersom vädret kunde ha varit något soligare och varmare för utomhusaktivitet så blev vi lite sugna på att komma inomhus och tina upp en aning. Därför tyckte vi att en visning på slottet kanske skulle passa bra. Det var i övrigt den enda möjligheten att få komma in på slottet.


Vårt enda, och synnerligen väsentliga, problem just då var att guidningen var på franska. Men vi hade ett litet informationsblad på engelska med oss och vi kunde nöja oss med att titta på interiören.
Men så hade vi ju en inte fullt så kulturintresserad 15 månaders med oss också ...



... det blev en låång timmes visning och vi var efteråt tacksamma att den inte blev dyrare än vi först hade räknat med. Hoppas nu bara att ägarna inte tittar allt för noga på interiören ...


Efter en promenad runt omgivningarna satte vi kurs tillbaka mot Paris. Vi gjorde bara ett kort stopp på vägen vid Château de Dampierre. Och visst blir man imponerad och intresserad av dessa fantastiska 1600-tals slott även om valda delar av familjen inte kan titulera sig som rojalist.

En plats i solen

Idag har vi haft en softar/fixar lördag. Vi tog en härligt slapp och skön förmiddag och gick efter lunch ner på stan för att bla inhandla en rad olika tillbehör till några av våra tekniska prylar.

Vi upptäckte att till våra digital- och systemkameror, videokamera, datorer, externa hårddiskar, tv-apparater och allt vad det nu är så behövs också laddningsenheter, kablar och sladdar som bla ska fungera mellan de olika apparaturerna och de hade vi inte riktigt koll på.

Efter att ha överlevt lördagsrushen och helgturismen vandrade vi slutligen ner Avenue George V (tillhörande den sk gyllene triangeln vi Champs-Elysées, där några av de mest exklusiva butikerna ligger. Där blir det mest fönstershopping) till Alma-Marceau. Vi slog oss ner på ett typiskt parisiskt café där vi vilade våra trötta fötter och släckte vår törst till utsikten av vår nästa granne - Eiffel.

Det är lätt att förlora tidsuppfattningen här när många av butikerna har öppet till 19.30. Men David är numera härdad och har funnit sig i familjens mer kontinentala tider. Väl hemma, efter avnjuten middag återstod innan läggdags ett av Davids favoritintressen, att spana in bilarna och motorcyklarna som dånar förbi på gatan nedanför.

Han har blivit en riktigt duktig imitatör av dessa motordrivna fordon. Och ni vet ju vid det här laget att allt dånande är ett av de främsta skälen till att vi nu byter lägenhet. Men vi är rätt säkra på att vi kommer att hitta ett bra bil- och motorcykelspanarställe vid Trocadéro också.

Reflektion: Det slog oss nu efter middagen, sittandes i soffan med varsin glass, vilken motsats Frankrike är till USA. Här ska allt vara petit, inte BIG. Bilarna ska vara små, majoriteten här kör sina Smartcars. Inte några bensinslukande SUV: ar. Kvinnorna och männen är otroligt vältrimmade och slanka, hur de nu bär sig åt. Övervikt och fetma är sällsynt här. Här köper man en vara i taget. Storpack i matbutikerna existerar knappt. Kaffet som man beställer på caféer döljer knappt botten i koppen, så lite får man. Säljer man inte 1 liters Coffee-to-go nu i staterna? Glassarna vi köpte igår på Carrefour är så små att glassen nästan inte täcker pinnen, och i USA äter man glass ur hink... äh, nu tar vi oss en glass till, va?

Hallå världen!

Hallå världen, hör ni mig?

Nu efter lunch och vila är jag redo för nya äventyr. Solen skiner och vi är på väg ut.

Har hört det ryktas om storhandling senare, utgår från att mamma och pappa är bättre förberedda denna gång. Hoppas ni alla får en härlig dag och skön helg!

Kram David

Att dagens aktiviteter avslutas med en sväng förbi parken har snarare blivit en regel än undantag. Men det gäller att planera och ha lite marginal eftersom promenaderna numera tar tre gånger så lång tid som de brukar då David vill gå själv.

Varför klätterställning när det finns andra, mer naturnära alternativ?

Och vi kan lugnande berätta att vi nu också införskaffat oss två IKEA- plastkassar till storhandeln ikväll.

Imse vimse spindel...

Idag var det höststart för barngruppsverksamheten i Svenska kyrkan Paris. Barnen i Davids grupp är mellan 0-3 år. Från kl. 11 till 13 kan barnen leka, äta lunch (vi vuxna får fika, de bjuder på kanelbullar - mums) och så avslutas stunden med sång.

Inte helt oväntat var David kvick med att sno åt sig en "Bobbycar", som han inte gärna delade med sig av, och alldeles trollbunden blev han av sångfröken som ledde allsången.

Och visst är det så att barnen mest studerar varandra och leker var för sig, men det verkar ändå ha roligt tillsammans. Dessutom är det en minst lika viktigt stund för oss vuxna att mötas, utbyta lite erfarenheter och tips och planera träffar utanför denna organiserade verksamhet.

Reflektion: Det är intressant hur svensk man blir utomlands. I helgen var vi en sväng på ett av Paris sex IKEA- varuhus. Efter en given köttbullslunch, en rad mindre nödvändiga föremålsinköp så hamnade vi på IKEA: s egen livsmedelsbutik. Man har väl aldrig tidigare varit så glad åt knäckebröd, lingonsylt och svenskt kaffe förut. Märkligt.

Var sak för sig

Vad är är bättre än en glass efter en dag på stan. Och då helst en "Ice Jet". Det mesta i glassväg brukar fungera för den här lilla herr'n, men den här sorten har varit den stora favoriten i sommarvärmen. Apropå sommaren, så har nu den värsta sommarturismen lagt sig något så man vågar ta sig till några av de mer turisttäta områdena. Det finns ju trots allt en hel del rolig shopping däromkring.

Annars tillhör inte direkt shopping Davids favoritsysselsättning. Det går åt en hel del mutor av div slag för att detta vanligtvis så supersnälla, samarbetsvilliga, lilla charmtroll inte ska förvandlas till en högt protesterande, rosenrasande, oigenkännlig liten kille med två horn i pannan. Jag vet inte, men det måste vara ett manligt drag.

Reflektion: När det gäller shopping/inhandling av livsmedel så shoppar den genuine "Parisaren" var sak för sig. Ska man köpa frukt och grönt - ja, då går man till den lokale frukt- och grönsakshandlaren. Ska man köpa charkuterier - ja, då går man till den lokale slaktaren/kötthandlaren. Ska man köpa ost - ja, då går man till den lokale osthandlaren. Ska man köpa ett gott vin till maten - ja, då går man till den lokale vinhandlaren osv... Detta är i och för sig väldigt charmigt; dessa handlare är fantastiskt passionerade när det gäller sina produkter och kvaliteten behöver du sällan ifrågasätta, men det är tidskrävande. Och vi som bestämt oss för att köra the Paris way of living har ett litet dilemma - vi är småbarnsföräldrar.

Inte tillhörande de allra bekvämaste men att handla div varor på små markets och släpa hem dem i små "fryspåsar" (vilket då brukar bli ett antal) som knappt går att hänga på sulkyn kan göra den soligaste dagen gråmulen. Vi har därför insett att vi inte kommer ifrån det här heller - storhandling. Vi har nu hittat ett ställe, inte allt för lång från vår nya adress, som faktiskt har garage under "stormarknaden".

Vi var lite smått lyckliga när vi förra veckan först hittat dit, sedan lyckats plocka åt oss de mesta som vi skrivit på inköpslistan och dessutom valt en tid då Paris 2 (11) milj. invånare till vår glädje valt att göra något annat. Väl framme vid kassan, med vår till råge fyllda kundvagn, blir vi varse om att det inte finns några påsar/kassar - inget att packa varorna i (?). Detta var tydligen inget ovanligt och inget att hetsa upp sig över. När vi sedan förvånat tittade oss omkring märkte vi att ALLA övriga besökare medtagit egna packattiraljer (korgar, IKEA-kassar, strandväskor mm). Så det var bara för oss att lite snopet försöka få med oss varorna och packa in allt i bilen, var sak för sig.

Högtryck!

Vi är ju inte riktigt vana vid 30-gradig värme så här en bit in i september. Det känns lyxigt! Jag och David tog vår sedvanliga sväng förbi Parc Monceau för att titta på pippi (ankor, änder och duvor) och på gonne/hiist (hästar) som vanligtvis finns att beskåda.

Klätterställningarna på lekplatsen är i stort sett för lite äldre barn (även om vi åker rutschkana och klättrar lite ibland) men man kan ju alltid roa sig på gräsmattorna. Parken är en oas för nannys, förskolor och alla som för en stund vill lämna stenöknen för ett grönt andrum. Vi kommer att sakna detta, men vi har redan spanat in ett nytt grönområde i närheten av vår nya hemvist.

Reflektion: Vi är invandrare i denna nya kultur och försöker bemöta det med mesta möjliga öppna sinne. Men vissa saker behöver ventileras för vår sinnesfrid och psykiska hälsas skull.
När det gäller inskaffandet av div tekniska prylar har vi haft osedvanlig otur, alternativt oförmågan att förstå hur det fungerar här.

Axplock: Vi köpte en dator i somras som visade sig vara trasig (no big deal), cd- enheten gick inte att stänga. När vi tittar närmare ser vi att laptopen har fått sig en ordentlig smäll på ena kortsidan, inte konstigt att den inte fungerar som den ska. Det märkliga är bara att "någon" gjort sig besväret att packa in den så fint efteråt (?).

I helgen köpte jag (Petra) en ny mobil, vilket i sig är en prövning genom div kassor och kontrollenheter på inköpsstället. När vi kommer hem och plockar upp denna lilla goding ur sitt emballage ser jag att telefonen har använts (och man har inte gjort sig besväret att dölja detta) . Den förre köparen har väl ångrat sig eller nåt. Jag blev jättebesviken, men min gentleman till äkta man stack iväg och hann innan stängning att byta ut telefonen till en ny. Trodde vi...
När jag så idag skulle överföra lite bilder från mobilen för att kunna dela med mig till er märkte jag till min stora förvåning att under katalogen foton låg några bilder som jag absolut inte hade tagit...

Ett steg i taget...

David har precis börjat gå på egen hand. Han är lite försiktig, ett steg i taget...

Igår fyllde han 15 månader, och fick till sin stora glädje en "klassisk" gungälg - eller gonnehiist som han kallar den.

Annars är det mest bilar, motorcyklar, flygplan och dammsugaren som gäller för tillfället. Allt som låter högt eller går fort. David kör sin "Bobbycar" likt ett formel 1 race runt i lägenheten.

Om två veckor är det dags för flytt till den nya lägenheten. Äntligen! Flytt- och städfirma är redan fixat så nu återstår endast en del packning. Det mesta ligger fortfarande ouppackat sedan flytten innan sommaren, så det känns överkomligt.

Vi gick förbi vår nya lägenhet förra helgen . Passade på att ta en bild från vår nya adress - ganska nice läge - nu håller vi tummarna bara att lägenheten i övrigt motsvarar våra förväntningar den här gången. Magkänslan säger att detta är rätt.

Det historiska första inlägget

Tro det eller ej men nu har vi äntligen lyckats lägga upp vår blogg där släkt och vänner kan följa våra äventyr i Paris.

Detta är således det historiska första inlägget, vilket vi skriver mest för att se om tekniken funkar.

Mer följer....