Jackpot!

David med föräldrar vill passa på att tacka för all uppvaktning igår på namnsdagen. Tack!

Vi firade "Carl" med en extra kanelbulle när vi träffade kompisarna i svenska kyrkan och med en ny ritbok, som knappt hann packas upp innan de första strecken drogs med kritorna, när vi kom hem.

Idag öser regnet ner här hos oss. Men stövlar och regnkläder ligger redo för användning i hallen om det mot förmodan skulle spricka upp.

På söndag ska vi tillsammans med Theoni, Stefan och Estelle gå på Prix d'Amérique.

Travbanan ligger i hjärtat av Bois de Vincennes i det 12éme Arr.
Tävlingen går årligen sista söndagen i januari. Vi lär knappast bli ensamma, i år väntas ca 40 000 åskådare.

Det ska bli jättespännande. Trots att vi varken tillhör det spelande eller det häst(trav)tokiga folket så blir det säkert en rolig upplevelse. Desto bättre om vädret kunde bli fint också.

Givetvis kommer vi satsa ett par slantar på var sin häst - vem vet, kanske är det just min som går först i mål på söndag...

Till dess,

ha en riktigt skön helg!

Joyride!

Idag har vi haft en mycket kall dag här i Paris.
Temperaturen låg på morgonen strax under nollan, steg något under dagen men lyckades aldrig riktigt klättra trots att solen mestadels sken från en klarblå himmel.

Vi gissar att det är den svenska "avundsjukan" som kommit och hälsat på, nu när vi känt vårvindar blåsa den senaste veckan... typiskt!

Så det var bara att dra på sig överlevnadsstället och ge sig ut. Fördelen med det kalla vädret är att David inte behöver slåss om leksakerna på lekplatsen eftersom franska barn inte ger sig ut i temperaturer under 10 grader eller i regn.

Dagens bilder är dock tagna häromdagen, under lite mer humana förhållanden.

David i sitt favoritfordon.
Den här dagen fick han dessutom sällskap.

En fransk liten pojke brydde sig inte ens om att fajtas med David om ratten utan satte sig snällt i baksätet och väntade på skjuts.

-Vart vill du åka, kompis?

-Disneyland, tack!

-Cool...


Ingen tvekan om vem som var kapten på den här skutan.

(Farfar & Morfar, det kommer bli konkurrens om styrpulpetern till båten(arna) i sommar...)

-Ok grabben, dra åt bältet hårt för nu blir det åka av!

Tydligen gjorde chauffören ett bra jobb, då fler barn anslöt och ville följa med på resan.

David njöt av uppståndelsen och uppmärksamheten.


Vilken syn!
Oj, vad kul de hade...

... jag med för den delen. Men hoppas ivrigt på att värmen återkommer snarast så man slipper stå och frysa på lekplatsen framöver.

Imorgon blir det oavsett väder aktivitet inomhus tillsammans med de svenska kompisarna.

-Godnatt, allesammans!
När ni kommer hit och hälsar på mig, lovar jag att ta med er på en tur också!

En helt vanlig dag på jobbet...

-Städa städa, borsta borsta.

...och IKEA som dessutom blivit en sådan populär arbetsplats bland unga (nyutexaminerade studenter).

- David, det är nyttigt att börja "på golvet" för att därefter arbeta sig uppåt i hierarkin och slutligen "skörda frukterna" i företaget.
Du har tiden på din sida...
Bra jobbat!

... samtidigt i en helt annan del av stan...

Kris i läkemedelsindustrin...

- Är vinet slut i matsalen? No worries, vi tar lunchmötet på Trocadero.



Härligt med två hårt arbetande problemlösare i familjen.

Mot nya tider - lätt & lagom!

Tyvärr har vi varit dåliga på att uppdatera sidan på sistone.

Vi får väl helt enkelt skylla på att vi har för mycket att göra, vilket i vårt fall egentligen är ganska bra, om man tänker efter...

Hur som helst, dags att infria nyårslöftet.

Niclas, har efter ett rutinmässigt läkarbesök för fysisk aktivitet (vilket är obligatoriskt här om man överhuvudtaget ska kunna bli medlem på någon träningsanläggning), nu intagit gymmet på jobbet.

Uppställning på löpbandet kl. 07.30, små lätta & franska storlekar på måltiderna, inget fusk.

På helgen blir det löpning på mer naturtrogna underlag. Idag blev det Boulognerskogen i 8 grader och duggregn. Härligt!

- Heja pappa, friskt humör det är det som susen gör!

Samtidigt ägnade David och jag oss åt en mer lagom fysisk aktivitet.

Vi organiserade om i garderober och sorterade noga våra ägodelar i praktiska förvaringsboxar så vi äntligen kan hitta det vi letar efter när vi väl ska ha det.

Det har nämligen aldrig inträffat tidigare...

....och när jag ändå är inne på ämnet, måste jag ta tillfället i akt och passa på att skryta en aning.

För när jag idag var i full gång med att lägga de sista sjalarna, som har blivit några stycken, i en mycket passande genomskinligt överskådlig plastlåda så ställer sig David bredvid mig och tittar fascinerat på de färgsprakande färglagren som bildats och syns utanpå.

Därefter tar han sitt lilla finger och drar längs med utsidan på lådan samtidigt som han säger; en... två... tre... fyra... (!)

Vad hände...?

Vår 19 månaders lilla kille står och räknar...?

Vem har lärt honom det...?

... inte är det vi. Men det här måste helt klart vara början på något STORT!

Ladies night!

Idag har vi haft Amanda, vår nya barnflicka, hos oss ett par timmar på eftermiddagen.

Förutsättningarna var väl inte direkt optimala, med en hängig och aningen småförkyld David. Men vi valde ändå att träffas som vi hade bestämt och jag höll därefter tummarna för att det skulle hålla hela vägen. D v s att Amanda inte skulle bli allt för avskräckt av sjuklingens instabila humör.

Det började väl sådär, men utvecklades sakteliga åt rätt håll och avslutades till min stora glädje på topp med ett solskens- och spexhumör med vissa businslag. Puh, Skönt!

De tu verkade ha funnit varandra.
Så nu blir det samma procedur om en vecka igen. Det känns jättebra.

Men ikväll får en annan barnvakt träda in...
Jag ska nämligen ut och äta med några svenska väninnor. Vi är ett gäng som, utan barn och män, försöker träffas en kväll 1 gång/månad och smaka oss igenom restaurangguiden. Eller, i vart fall komma ut och unna oss lite god mat och uppassning.
Ikväll blir det ett ställe i närheten av Notre Dame. Det ska bli riktigt kul!

Bilar & Bullar

Så äntligen kändes det hoppfullt igen på väderfronten...

En glad och nöjd David som efter dagar av väntan fick möjlighet att köra den efterlängtade bilen på lekplatsen, som dagen till ära hade öppnats. Vilken lycka!

Eftersom solen, som de senaste dagarna lyst med sin frånvaro, nu efterlängtat hade tittat fram bestämde vi oss för att ta en promenad med lekplatspaus.

Vi styrde kosan mot Boulognerskogen.

Med oss på äventyret följde Theoni, Stefan och lilla Estelle.

Efter en lagom lång promenad runt sjön slog vi oss ner på ett par bänkar vid det delvis frysta vattnet och njöt av solen,

medhavt kaffe och Theonis nybakta bullar.

Kan man ha det bättre?

David, som var utmattad efter leken i parken, passade på att vila en stund. (Givetvis sparades det bullar till honom också)

Stefan och jag poserade glatt för fotograf Niclas.

Vädret var stundtals fantastiskt och temperaturen lyckades faktiskt leta sig upp till närmare 12 grader mitt på dagen. Härligt!
Inga vintertendenser här inte.

För att retas en aning med alla er som mer eller mindre sitter insnöade uppe i norden följer här nedan ytterligare ett par bilder från dagens utflykt.
Titta, avundas och boka biljett hit där våren sakta men säkert börja göra antåg...

Surprice surprice, Vacuum Cleaner's Paradise...

....vilken härlig överraskning!

Har precis blivit helt ovetandes uppvaktad av Niclas med en oväntad, men mycket uppskattad överraskning
En weekend i London, med tjejerna.
Utan männen, utan barn - bara vi.
WOW!

Männen, efter Niclas initiativ, hade helt utan vår vetskap kokat ihop en "skämma-bort-fruarna-helg" för oss trötta mammor.

Så om två veckor bär det av...
Jag, Kristin & Theoni kommer få det härligt.
Under tiden får männen roa sig med barnen med en något tidigarelagd middag och därtill barnvänliga aktiviteter.
Vi, tjejer kommer med all säkerhet få det jättekul tillsammans och grabbarna förhoppningsvis också.

Dagens bild kommer inte helt oväntad från dammsugareavdelningen på Darty.
Ni som följt David under julen förstår nog att han vid detta laget redan har slitit ut den gamla som därför måste ersättas med en ny. Davids besatthet av dammsugare och städning består och har inte på något sätt avklingat - tvärtom.

Var ska detta sluta...?

Separationsångest...

Idag var en stor dag för oss.

Under hösten började Niclas och jag fundera på olika alternativa lösningar gällande en framtida barnomsorg för David och avlastning för mig. Vi har väl inte direkt känt någon brådska - vi tycker ju att vi precis kommit hit. Men Davids behov av aktiviteter, interaktion och stimulans ökar för var dag som går.

Usch, det är ju stora och svåra val man tvingas ta ställning till. Så diskussionen har legat lite på is...
Så som ett brev på posten fick vi höra om en tjej som gärna ville passa barn. Hon är i stort sett tillgänglig bums. Dagtid, men även kvällar och helger - om så önskas. Lite för bra för att vara sant, va?!

Så jag och David träffade tillsammans med Kristin, som har två flickor 4 & 1,5 år, idag denna möjliga barnflicka.
Amanda.

En svensk tjej som studerat och därefter varit au pair här i Paris. Det är ju omöjligt att på förhand veta om det fungerar men förutsättningar känns bra.

Det blir ju klart svårt att lämna "my precious" till en helt okänd person. Men det fixar vi nog...
Hon har i alla fall fått jättefina rekommendationer och första intrycket gjorde oss inte besvikna.

Det bästa av allt var givetvis att barnen verkade gilla henne. Så David, jag & Amanda ska fr o m nästa vecka "mjukstarta" och lära känna varandra, därefter börjar vi med ett par timmar 1-2 dagar i veckan så får vi se hur det utvecklar sig.

Något splittrad är man ju förstås inför denna nya situation, men magkänslan säger att detta kan bli bra.
Så efter all denna uppståndelse var vi tvungna att fira/coola ner oss med en välförtjänt glass.

Tillbaka i Paris...

Igår var det så dags att lämna Sverige och resa tillbaka till Paris. Även om besöket varade i nästan en månad känns det som tiden bara försvann...

Vi har haft ett par fantastiskt roliga och intensiva veckor tillsammans med familj och vänner. Tusen Tack för alla skojiga stunder och till er som vi inte hann träffa hoppas vi snart få se, i Paris.

Dagen har vi mest ägnat åt att komma i ordning igen, men David och jag bestämde oss ändå för att ta en lite tur till lekplatsen efter lunch.

Vädret är trist och grått, grått, grått. Här ligger temperaturen runt nollan och visst finns det ett mikroskopiskt täcke av snö på vissa platser. Men att det i sin tur skulle räcka för att bomma igen lekplatserna pga "den möjliga halkrisken" hade man ju inte riktigt kunna föreställa sig.

"Only in Paris"...